IL MONDO NUOVO

Tio meter från Totti

2009-04-26T22:06:00.004+02:00

Igår var en härlig kväll på stadion där Fiorentina tog emot Roma och bjöd på årets bästa match. Vinst 4-1, två mål av Gilardino och Fiorentina har återtagit fjärdeplatsen i ligan. Romas ökända ultras brände av bomber och bengaler och lyckades bryta sig ur buren där bortafansen hålls avskilda, men farligare än så blev det inte som tur var.

Ja, nu kanske man kan våga hoppas att det spelas Champions League-fotboll på Artemio Franchi även nästa säsong. Det kändes att det var något i luften när jag väntade på bussen hem strax efter elva. Hopp, stolthet, glädje. Och ljudet av tiotusentals vespor på väg åt samma håll.

Favoritställen, del 4: Lucianos salong

2009-04-26T20:28:00.002+02:00

Luciano del Rosso är min barberare. Hans salong ligger nära skolan, på Via S. Egidio. En klippning kostar 10€ och inte nog med att det är riktigt billigt, det blir riktigt bra också! Ja, jag skulle nog säga att hans sax är snäppet vassare än Bobbys på Marias salong vid Mariatorget där jag annars går. Luciano är 77 år gammal och har klippt folk i sextio år. Han pratar oavbrutet, främst om historia och om hur allt i Florens har en historisk koppling. Han är noga med att påpeka att det senaste beslutet i stadshuset faktiskt påminner om något som hände 1148, berättar att det var på den och den gatan som Dante första gången såg sin Beatrice, att den gångna vintern var den kallaste och blötaste sedan 1830, säger att Assisi är en fantastisk stad och förlorar sig i en lång förklaring om Franciskanermunkarnas historia och så vidare. Han verkar veta allt och lite till. Och så avslutar han alltid med ett glatt "ja, klippa kan man alltid göra men det är fortfarande ingen som kommit på att sätta tillbaka håret."

Duomen från Via dei Servi

2009-04-18T21:02:00.001+02:00

Femte fredagen med filmklubben

2009-04-18T20:42:00.004+02:00

Igår visade jag Pier Paolo Pasolinis "Uccellacci e uccellini" eller "Stora stygga fåglar och små snälla" som är den svenska titeln. Det är en allegori över det moderna samhället där det inte längre går att tro på någonting; varken gud, ideologier eller kärleken. Pasolini gav den gamle Totò, som var i princip blind när filmen spelades in, en chans att äntligen bevisa sig som en "seriös" skådespelare, precis som när Bergman gav Nils Poppe en roll i "Det sjunde inselget". Och Ennio Morricone gjorde musiken, som liksom alltid när han är inblandad är ett mästerverk.

Cascineparken

2009-04-14T22:17:00.002+02:00

Igår var det nationell helgdag. Jag spenderade hela dagen vid floden i Cascineparken; läste en bok (ironiskt nog "Mediterranean winter" av Robert Kaplan) och solade. 24 grader varmt.

Utsikt från klassrumsfönstret

2009-04-14T22:10:00.002+02:00

Påskhelgen

2009-04-14T20:19:00.004+02:00

Det har inte blivit många uppdateringar på senaste. Gratisnätverket jag tidigare surfade på i lägenheten har försvunnit, samtidigt som internetuppkopplingen på biblioteket har slutat fungera. Just nu sitter jag på en bar och väntar på Champions League-fotboll och passar på att posta lite. I övrigt är allt i sin ordning här i Florens där påsken firades traditionsenligt med "lo scoppio del carro" framför Duomen. Det är ett spektakel som går ut på att ett slags torn fyllt av fyrverkerier placeras framför kyrkan, från tornet dras en vajer genom kyrkportarna och fram till altaret. Under mässan skickar prästen iväg en mekanisk duva längs vajern som, om allt går som det ska, sätter fyr på alla fyrverkerierna. Om duvan stannar på vägen betyder det att det kommer bli ett dåligt år. Men i söndags fungerade allt som det skulle tack och lov.

Upp till kamp

2009-04-07T22:24:00.002+02:00

Favoritställen, del 3: Tidningskiosken på Via Bufalini

2009-04-07T22:01:00.003+02:00

Varje dag stannar jag vid den här tidningskiosken på väg hem från skolan. Den tillhör Fela och Felicità, mor och dotter, som vet vad jag vill ha (Corriere dello Sport, La Repubblica, L'Uomo Vogue och Condé Nast Traveller). De är alltid väldigt pratglada, har skvaller om Fiorentinaspelarna, bjuder på matlagningstips och har en extremt torr, väldigt typiskt florentinsk humor som jag uppskattar mycket.

Ring my bell, Via Castello d'Altafronte

2009-04-07T21:56:00.001+02:00

Pubblicitá!

2009-03-30T10:55:00.002+02:00

SOCRATES SÓCRATES
Premiär för en helt ny blogg med intressanta perspektiv på sport och kultur. Med mig som en av skribenterna!

http://socratessocrates.se

Söndagsväder: regn

2009-03-30T10:45:00.002+02:00

Fredag igen

2009-03-27T20:35:00.004+01:00

Dagens film: "Toto' cerca casa" ("Toto' söker boende") från 1949. Känner mig rätt nöjd med affischen! Toto', eller Antonio de Curtis som han hette på riktigt, var en av italiens största skådespelare under 40-50-talen, en motsvarighet till Chaplin, Buster Keaton och Nils Poppe som medverkade i fler än 50 filmer. "Toto' cerca casa" är en parodi på neorealismen. Beniamenino (Toto') bor i en skola med sin familj efter kriget, men när skolan öppnar igen måste de flytta. Först hittar de en lägenhet vid en kyrkogård men övertygade om att det spökar flyttar de igen, till Colosseum (!). Därifrån blir de snart bortkörda, men turligt nog hittar Beniamenino en miljonvinstlott på gatan. De köper sig en lägenhet, men försäljaren är en bedragare; han har nämligen redan sålt lägenheten till flera andra personer som inte vet om att de ska bo tillsammans. Till slut checkar Toto' med familj in på hispan där de äntligen kan få lugn och ro.

Jag kände inte till Toto' innan jag kom till Italien men han blev snabbt en av mina favoriter. Jag hittar tyvärr inget klipp från filmen att posta här, men kan i alla fall konstatera att filmen var mycket uppskattad med många skratt!

"Reslust"

2009-03-26T15:19:00.003+01:00

Alitalias nedlagda resebyrå mitt i stan ser onekligen ganska sorglig ut.

Frusna mannen, Piazza della Repubblica

2009-03-26T15:12:00.001+01:00

Mockasiner

2009-03-24T16:01:00.002+01:00

På var mans fot i vår. Lila är överlägset den populäraste färgen här i Florens.

Favoritställen, del 2: Caffé Megara

2009-03-23T21:39:00.004+01:00

Jag går alltid till Caffe Megara för att se Fiorentina spela. Det är en bar som vilken som helst, kaffet är inte ens särskilt gott och personalen är lite butter, men alla som går hit är tvättäkta Violafans. En sympatisk mix av gamla gubbar som högt kommenterar varenda pass och några tjejer och killar i trettioårsåldern som verkar tävla om vem som kan ha de tajtaste Dolce & Gabbana-jeansen. Det som förenar dem är den absoluta uppgivenheten när det går dåligt, vilket uttrycks med alla möjliga slags finurliga förolämpningar om spelarna, deras hemska frisyrer, spelarnas fruar, och när det går riktigt dåligt, spelarnas mammor. Men när Fiorentina gör mål spelas Fiorentinasången på högsta volym och alla ställer sig upp och sjunger och hoppas på Champions League. Så här lät det igår när Adrian Mutu (vem annars?) avgjorde Toscanaderbyt mot Siena.

Helgen som gick

2009-03-23T17:41:00.013+01:00

FREDAG
Jag har startat en filmklubb i skolan, som går ut på att jag varje fredag kl. 14 presenterar en klassiker ur den italienska filmhistorien. I fredags var första visningen. Jag valde "Rocco och hans bröder" från 1960, en film av Luchino Visconti med Alain Delon i huvudrollen. Det är en omskakande och ruskig historia om emigrationen från södra till norra Italien och om familjen som går före allt, till och med kärleken. Jag roade mig också med att klippa och klistra ihop en liten affisch som jag delade ut på skolan. "Un' iniziativa SVEDESE per la promozione del CINEMA ITALIANO" står det högst upp i högra hörnet, följt av "Una storia di: AMORE, Gelosia e Pugilato" - "En historia om: KÄRLEK, Avundsjuka och Boxning". "Un capolavoro!" är "ett mästerverk". Det kom tretton personer vilket betyder att jag får fortsätta med mitt projekt även den här veckan. Jag tänker nog välja en komedi den här gången.

LÖRDAG
Kalla vindar blåste bort den härliga vårkänslan för ett tag. Gick till en Irländsk pub nära stationen för att se engelsk fotboll. På vägen gick jag in i kyrkan Santa Maria Novella för att se Masaccios målning "Treenigheten" som finns där, och som var ett av de tidigaste verken att utnyttja centralperspektivet som upptäcktes under renässansen. På fasaden till kyrkan finns också två astrologiska instrument, en kalender och ett solur. Dagens skratt var två amerikaner som hade en överläggning där de fastställde att soluret "must be broken or something", och jag påpekade att det var för att molnen skymde solen.

SÖNDAG
Ljudet av söndag morgon: Santa Maria del Fiore ringer till mässa. Här sedd från badrumsfönstret. Vädret var fint igen så jag bestämde mig för att gå en promenad längs floden bort till Cascineparken där det var en stor marknad.

Stannade vid Carraiabron för att köpa glass. Bäst just nu är Gelateria la Carraias blandning med persika och apelsin. I området borta vid parken växer det moderna Florens fram. Projektering pågår för en ny fotbollsstadion och den första spårvagnslinjen till förorten Scandicci är nästan färdig.

Det var ett härligt liv i parken och trångt kring marknadsstånden. Nere vid vattnet fanns små ödlor som, precis som folket, kom fram för att njuta av solen. Det var omkring 20 grader så jag tog av mig skorna, kavlade upp ärmarna och satte mig i gräset och läste några timmar. Himlen var evigt blå, det enda som syntes var spåren av flygplan som passerade långt borta.

I skuggan, San Lorenzo

2009-03-18T16:03:00.001+01:00

Favoritställen, del 1: Pasticceria Zani

2009-03-17T19:32:00.006+01:00

Zani's ligger precis brevid skolan och det är dit jag går på rasten. Maria gör mackorna, Silvano står i kassan, och bakom baren håller Matteo koll på beställningarna medan Gionny sköter kaffemaskinen. De första veckorna kallade de mig "Sir" men vid det här laget känner vi varandra vid förnamnet. En redig macka och en kaffe kostar €3,40.

Regnbågen, Via Tornabuoni

2009-03-16T15:11:00.002+01:00

Vykort från Siena

2009-03-13T16:49:00.002+01:00

I det Toscanska köket: en kulinarisk upptäcktsresa

2009-03-11T18:01:00.001+01:00

Hemlagad Spaghetti alla Carbonara.
Pappa kom på besök några dagar och vi ägnade oss åt långa diskussioner om livet och konsten, men också framför allt åt att prova det bästa ur det Toscanska köket. Dessutom hann vi med en konstrundvandring i några av stadens kyrkor, tittade på fotboll på lokal (Reggina 1 - 1 Fiorentina) och gjorde en dagsutflykt till Siena.

Frukost på Coronas Café - cappuccino och en schiacciata.

Storlunch på Marios, en av de populäraste trattoriorna i Florens. Det är ett ganska litet ställe där man får tränga ihop sig och dela borden med andra, på så vis är det mycket en social institution också. Maten är typisk casalinga, det vill säga husmanskost. Ribollita (toscansk bönsoppa) eller friterade zucchiniblommor utgör förrätten, och till huvudrätt serveras kyckling, kanin och Bistecca alla Fiorentina (kilovis), vilken sägs vara den bästa i stan. Efterrätten är mandelskorpor med Vin Santo, ett typiskt toscanskt dessertvin som påminner lite om sherry.

På vinbaren framför Palazzo Pitti drack vi, enligt mig, det bästa vinet. Många ställen tenderade att rekommendera klassiska, enkla viner till mig och de med en rikare smak till pappa men här gjorde de tvärtom. Jag fick ett glas sangiovese med undertoner av svarta vinbär och violer.

På Cantinetta Verrazzano. En cantinetta är ett avsmakningsställe för viner och många kända vintillverkare har sin egen. Verrazzano-vinerna är klassiska Chiantiblandningar. Till vinet delade vi en delikatessbricka med holländska ostar, en spännande paprikamarmelad, lufttorkad skinka och vildsvinssalami. Servitören, som hade världens STÖRSTA självförtroende, bjöd på kvällens underhållning. Hans standardknep var att fråga de amerikanska turisterna just som de tömt sitt tredje glas á 8€: "Was that just awful because you look absolutely disgusted? No? Well of course not, you see I know exactly what I'm doing because I have been serving wine for 18 years" varpå han berättade hur och var alla vinerna var tillverkade uppblandat med alla möjliga rövarhistorier på flytande engelska, franska, tyska och naturligtvis italienska.

Det blev också ett besök på favoritstället Cantinetta Antinori. Familjen Antinori har producerat vin sedan 1300-talet och deras ättlingar bor fortfarande i palatset på Via Tornabuoni som de köpte 1506 för 4000 floriner. Cantinettan ligger i palatsets bottenvåning där man också kan se modeller av familjens olika vingårdar runt om i Italien.

På L'Osteria i Siena hade de den godaste Ribollitan hittills.

Fika på Nanninis i Siena där vi åt den Sienesiska specialiteten Panforte, en seg frukt- och nötkaka. Det sägs att en riktig Panforte ska innehålla 17 olika ingredienser, lika många som stadens kvarter. Enligt dokument från 1200-talet användes också kakan som delbetalning av kyrkoskatten som skulle erläggas, händelsevis nog, den sjunde februari varje år (min födelsedag!). Det var också den färdkost korsriddarna fick med sig från Siena som var en viktig utpost på vägen till det heliga landet.

Stora ord, Borgo Pinti

2009-02-26T15:18:00.002+01:00

Vårskyltning, Michele Negri

2009-02-26T15:11:00.001+01:00

Vårväder, Ponte la Carraia

2009-02-26T15:07:00.002+01:00

+14 grader och sol, tredje helgen i februari!

Huvudgatan, Fiesole

2009-02-24T00:18:00.002+01:00

I februari.

I oktober.

Vårkänslor, Fiesole

2009-02-24T00:13:00.002+01:00

Vårtecken, Fiesole

2009-02-24T00:09:00.001+01:00

Säljande citat, Fiesole

2009-02-23T23:56:00.003+01:00

"Fiesole den obekväma byn
O! Det regnar
O! Viner vinden
O! Ringer döden"

Magic Mutu, 94th minute man

2009-02-22T18:03:00.007+01:00

Förra helgen spelade Fiorentina en av säsongens viktigaste matcher, borta mot Genoa som tillsammans med Roma är främsta konkurrenten om fjärdeplatsen i tabellen. 3-0 till Genoa, som spelade med en man mindre, efter 56 minuter såg onekligen hopplöst ut. Men fyra minuter senare tilldelades Fiorentina en straff när Gilardino fälldes framför mål. Adrian Mutu, som fram till dess varit i stort sett osynlig, gick fram och satte bollen i högra krysset. Sen skickade han in en otrolig frispark via ribban i åttionde minuten och med matchens allra sista spark, i 94:e minuten, jämnade han ut till 3-3. Det var inget vackert mål men ack så viktigt.

Idag var det match igen. Bottenlaget Chievo togs emot på Artemio Franchi och efter femton minuter var det underläge 0-1 samtidigt som Genoa gjorde mål borta mot Napoli. Det var ett oerhört slarvande på planen och det var knappt att bollen gick två-tre pass inom laget. Tanken på spel i Champions League nästa säsong kändes långt borta. När det återstod en kvart reste sig de första gubbarna för att gå från baren där jag satt. Men innan de hann iväg nickade Gilardino in 1-1 på en frispark och de satte sig igen. Sen blev Chievos Italiano utvisad och det var spel mot ett mål. Fiorentina kom i anfall efter anfall men varje gång hamnade bollen långt uppe på läktaren. Klockan tickade på tilläggstid, spelarna såg frustrerade ut. Matchen var inne på den 94:e minuten, domaren såg på klockan och skulle just blåsa av när PANG! Adrian Mutu var framme på en retur, 2-1 till Fiorentina, Chievospelarna föll ihop på plan och slet gräset i hopplöshet, baren exploderade och alla ställde sig upp och sjöng "O Fiorentina, ad ogni squadra ti vogliam regina...".

Serie A:s vassate anfallspar hade gjort det igen.

Farligaste gatan i stan?

2009-02-20T22:10:00.002+01:00

Tillbaka i Florens

2009-02-20T21:59:00.003+01:00

Palazzo Vecchio.

Farväl Venedig

2009-02-20T21:48:00.002+01:00

Alpernas snöklädda bergstoppar i fjärran.

Venetianskt panorama

2009-02-18T22:55:00.002+01:00

Det är lite drygt två veckor sedan jag var i Venedig nu och precis som när man nyss vaknat ur en dröm kan jag fortfarande se bilderna väldigt tydligt framför mig men allt har ett skimmer av overklighet. Jag tänker att Venedig är världens största teaterscen där alla deltar i regin av en tusenårig dröm om den perfekta staden. Min pjäs har en fond av Palladiokyrkor och Tintorettomålningar. Jag tycker om den breda venetianska dialekten som ekar i gränderna - r:en låter som halvt svalda l. Jag kan höra vattnet som kluckar och båtarnas signaler i skymningen, känner den speciella doften som finns överallt som är söt, salt och sur på samma gång och jag har sjögång i benen. Det är en känsla som väcker minnen om barndomssomrar på seglats i skärgården, om livet när allt var lite enklare. Allting har en intensivt turkosblå ton. Jag tror att det är så man ska se Venedig - som en fantasiföreställning som spelar för fulla hus varenda kväll.

Rendetore, Giudecca

2009-02-18T21:54:00.001+01:00

Turister, San Marco

2009-02-18T20:53:00.002+01:00

Ansikte, San Polo

2009-02-18T20:48:00.002+01:00

Trio, Castello

2009-02-18T20:43:00.001+01:00

Gondoljären, S. Toma´

2009-02-18T20:36:00.001+01:00

Blå timmen, St. Zaccharia

2009-02-18T20:33:00.001+01:00

Midnatt, Piazza San Marco

2009-02-16T22:38:00.002+01:00

Drömsk dockteater, Rialto

2009-02-16T22:32:00.001+01:00

Piazza San Marco under vatten

2009-02-16T22:01:00.002+01:00

I motljuset kunde man inte se var marken slutade och havet började.

Hotelliv

2009-02-16T21:25:00.004+01:00

Ovan: När jag kom ner på morgonen var det vatten i hela lobbyn. Servitörerna vid frukostbuffén, iklädda kostym, vit skorta med fluga och gummistövlar, var en lustig syn.

Nedan: Man fick en mysig morgonrock. Matchade min tandborste!

Mitt rum hade en privat takterrass med utsikt mot kanalen.

Tanti auguri a me!

2009-02-14T22:04:00.004+01:00

22 firades med drinkar på Gondolen i Stockholm - 23 firades på en gondol i Venedig. Stort tack till alla som ringde, sjöng och mailade!

Födelsedagsfrukost på hotellet.

Födelsedagskaffe på Giudecca.

Födelsedagslunch på Guide Michelin-rekommenderade "La Piscina" i Dorsoduro. Pastan med vildhare, svamp och tryffel var det bästa jag ätit på länge. Stort plus också för möjligheten att äta utomhus i februari.

Födelsedagspresent. Tobaksfärgade oxfords från Fratelli Rossetti, halva priset på rea!

Ankomsten

2009-02-14T11:45:00.009+01:00

Jag kom fram till Venedig förra fredagen just som det började skymma. Från tågstationen tog jag vaporetton ner längs Canale Grande genom hela stan till St. Zaccharia, ett stopp efter San Marco, där kanalen löper ut i lagunen. Det regnade och allt var insvept i ett gråblått, lite mystiskt dis. Äntligen var jag i drömmarnas stad!

När jag skulle checka in på hotellet fick jag en trevlig överraskning. De hade uppgraderat mig till ett fyr- istället för trestjärnigt hotell. Mitt rum var inrett i blått och guld och kändes riktigt lyxigt!

Efter middag på hotellet gick jag till Harry's Bar där jag beställde den berömda Bellinin som sägs ha blivit uppfunnen där. På vägen passerade jag Piazza San Marco som låg under vatten.

Vägen till Venedig

2009-02-13T22:47:00.002+01:00

Mot Atlantis

2009-02-05T22:33:00.000+01:00

Imorgon bitti åker jag till Venedig över helgen för att fira min födelsedag. Venedig är en stad jag alltid har drömt om och i min fantasi framstår det som den mest mest romantiska och melankoliska platsen man kan tänka sig.

Medan jag packar lyssnar jag på Mahlers femte symfoni som Luchino Visconti använde i sin filmatisering av Thomas Manns "Döden i Venedig" och tycker mig höra gondoljärerna som likt Homeriska sirener lockar mig till staden i havet.

Mer choklad

2009-02-05T19:18:00.004+01:00

Det har regnat nästan oavbrutet hela veckan. I eftermiddags gick jag förbi favoritstället Hemingway's Bar som serverar stans bästa varma choklad. Det är ett av få ställen där man kan sitta länge och fika på svenskt vis och det finns en massa intressanta böcker man kan låna och bläddra i. De har även chokladpraliner, chokladtårtor, chokladcrépes, chokladglass - det är en chokladbar helt enkelt. Och på kvällarna ringlar köerna långa ut på torget för deras speciella chokladdrinkar!

Paraplyparafras, Piazza del Duomo

2009-02-05T18:50:00.001+01:00

Tågromantik

2009-02-04T21:08:00.003+01:00

Jag tog det sista lokaltåget från Bologna strax efter elva på kvällen. Till min stora glädje var det ett riktigt fint gammalt tåg med kupévagnar! Jag sträckte ut mig över sätena och tänkte på när jag och pappa reste runt med tåg i europa när jag var yngre. Det känns fortfarande lika spännande!

När klockan närmade sig ett stannade vi i Florens - men inte vid centralstationen Santa Maria Novella utan den mindre stationen Campo di Marte. Det visade sig också att det var det sista tåget som stannade där för natten. Utanför stationen stod några och väntade på en buss som skulle gå om 30 minuter men det dröjde inte länge innan vi satt sju främlingar i en taxi på väg in mot centrum. Det blev en kort sagt en minnesvärd hemresa!

Bologna, città rossa

2009-02-04T20:05:00.001+01:00

När jag vaknade i lördags strålade solen och himlen var blå. Jag bestämde mig för åka till Bologna över dagen. Men när tåget stannade på andra sidan Apenninerna var allt insvept i en grådisig dimma. Jag ägnade dagen åt att promenera runt och förstod snabbt varför Bologna kallas "den röda staden". Nästan allt går i en röd-brun färgskala från domkyrkans fasad till de tunga tegelhusen som dominerar stadsbilden och genom de långa arkaderna som sträcker längs gatorna. Passande nog är Bologna också ett av norditaliens starkaste vänsterfästen.

Jag klättrade upp i ett av de två lutande tornen där man har en magnifik utsikt. Men de sneda knarrande trätrapporna är inget för den knäsvage - mer än 400 steg och hundra meter över marken tänkte jag på scenen ur Alfred Hitchcocks "Vertigo" där Scottie (James Stewart) tvingar sig själv att överkomma sin höjdrädsla för att följa Madeline (Kim Novak) upp i ett klocktorn för att lösa ett mord. Trapporna på bilden nedan påminde mig om dem i filmen.

Bologna är också en utpräglad studentstad men med en helt annan atmosfär. Dit åker litteraturvetarna och sociologerna för att studera på europas äldsta universitet, medan Florens alltmer framstår som en fritidsgård för amerikanska utbytesstudenter som förbluffas över "typ alla gamla grejer i, liksom, europa". Jag har full förståelse för florentinarna som håller sig utanför den historiska stadskärnan och avundades lite Bolognastudenterna som utan besvär beblandade sig med lokalbefolkningen.

Emilia-Romagna-regionen, där Bologna är huvudstaden, är vida känd som en av italiens kulinariska höjdpunkter - vem har inte hört talas om pasta "Bolognese", Parmaskinka, parmesanost eller balsamvinäger från Modena? Det var med en oerhörd stolthet som de visade upp sina varor på marknaden (bilden nedan) och hur menyn presenterades på trattorian där jag åt middag. Kyparen var noga att poängtera att pastan var "handgjord på mjöl och ägg, Signore, endast mjöl och ägg!". Och visst, allt jag åt var fantastiskt gott. Tyckte bäst om Gnocchi med salvia och smör som i all sin enkelhet var en riktig smaksensation.

Pubblicitá

2009-02-02T18:24:00.003+01:00

Efter vår Milanoresa i höstas skrev Anton ett reportage som nu har publicerats i Länstidningen Södertälje. Läs "På upptäcktsfärd i Milanos gyllene kvarter" här!

Söndag på floden

2009-02-02T18:19:00.000+01:00

En kulturell språkövning

2009-02-01T16:58:00.004+01:00

Förra söndagen gick jag på teater tillsammans med Patrick i min klass. Han kommer från Nordirland men vi pratar bara italienska. Vi brukar för det mesta diskutera film. Vi såg "La parola ai giurati" på Teatro Verdi, en italiensk version av Reginald Roses "12 angry men". Till en början var det svårt att hänga med och jag väntade mig de tre längsta teatertimmarna i mitt liv, men efter en stund började öronen vänja sig. Jag har nog aldrig varit så koncentrerad på teatern! Det hjälpte förstås att känna till historien innan. Det är ett kammarspel om tolv jurymän som stängs in i ett rum för att komma fram till ett beslut: ska de döma en sextonårig pojke till döden för mord eller kan han möjligtvis vara oskyldig? Till en början är 11 av jurymännen överens om pojkens skyldighet, röstar för avrättning och gör sig redo att ge sig av till viktigare saker; hem till familjen eller iväg på en baseballmatch. Men den siste jurymedlemmen är inte nöjd med åklagarens bevisning och lyckas sakta, en för en, övertyga de andra om att det finns en möjlighet att pojken är oskyldig...

Och vilken pjäs det var! Scenlösningen var oerhört intressant och med videoprojektioner och ljudeffekter växte världen utanför det slutna rummet där jurymännen satt inlåsta. Det var en av de bästa teaterupplevelserna på länge och det var väldigt roligt att känna att jag förstod så mycket!

La "dolce" vita

2009-02-01T16:26:00.003+01:00

Förra helgen var det chokladfestival vid Santa Croce och det var fullt med folk som trängdes för att provsmaka choklad från hela världen i alla möjliga utföranden. Varm choklad med chili, torkade citrusfrukter doppade i choklad och vit chokladtårta hörde till mina favoriter.

Porte Sante, San Miniato al Monte

2009-01-31T22:53:00.000+01:00

Abstraktion, Ponte Santa Trinità

2009-01-28T18:39:00.002+01:00

Spegelbild, Via Ghibellina

2009-01-28T18:31:00.002+01:00

Med lite fantasi kan man tänka att fönstret är en kamera.

Spökryttaren, Piazza della Signoria

2009-01-27T16:26:00.002+01:00

Lika som bär

2009-01-26T18:33:00.003+01:00

Klänning i Miu Mius vårkollektion 2009 (ovan)
Etruskisk gravmålning, ca 400 f.kr (nedan)

På god fot med stjärnorna

2009-01-26T16:31:00.002+01:00

I förra veckan besökte jag Salvatore Ferragamo-museet som ligger i anslutning till deras affär på Via Tornabuoni. Det var fascinerande att se modeller av praktiskt taget varenda känd fot från 30-50-talen: Greta Garbo, Ava Gardner, Rita Hayworth, Lauren Bacall, Sophia Loren, Anna Magnani, Audrey Hepburn, Claudette Colbert, Hertiginnan av Windsor och många många fler. Och vilka skor sen! Se till exempel nedan de rubinprydda pumps som gjordes för Marilyn Monroe till filmen "Let's make love", bara en av tiotusentals modeller i museets samling - allihop unika och gjorda helt och hållet för hand.

Salvatore Ferragamo hävdade att han var född att göra skor. Han behövde inte tänka eller fundera, allting kom helt naturligt för honom. Sitt första par gjorde han, nio år gammal, till sin systers konfirmering. Han studerade skomakeri ett år i Neapel innan han for till USA för att söka lyckan 1914. Där öppnade han en affär i Hollywood och blev snabbt känd som "the shoemaker of dreams". 1927 återvände han till Italien och Florens, där han etablerade sig i Spini Feroni-palatset på Via Tornabuoni. Än idag är Ferragamo filmstjärnornas val - de har t.ex gjort alla skor och dräkter Nicole Kidman bär i "Australia" (vilket f.ö verkar vara den enda anledningen att se den filmen!).

Vid utgången från museet slussas man praktiskt nog rakt in i den gigantiska affären och är då naturligtvis jättesugen på ett par likadana brogues som Humphrey Bogart, eller varför inte ett par lågskor som Cary Grant? Men jag får nog nöja mig med mina second hand-fyndade Church's ett par år till...

Vardagsromantik

2009-01-23T17:59:00.002+01:00

Utanför mitt fönster i morse.

Movie star moment, Piazzale Michelangelo

2009-01-22T16:47:00.001+01:00

Har man en sån här bil får man parkera den överallt.

Mitt kvarter

2009-01-21T15:47:00.006+01:00

Tillbaka i Florens har jag en ny lägenhet på Via dei Cerchi 7, femte våningen. Det är en liten gata mellan Piazza della Signoria och Duomen. Det blir inte mer centralt än så! Jag delar den med två tjejer på skolan, Lucy från Irland och Stefania från Wales. Det är en trerummare med ett ganska stort vardagsrum och en matplats, ett mindre badrum och kök. Lägenheten tillhör en konstnär, G.Gobbi, och är dekorerad med hans tavlor, de flesta helt gräsliga, samt en massa krimskrams han samlat på sig. Ändå känns det rätt charmigt!

Ovan: Utsikten från mitt fönster! (Alla bilder går, som vanligt, att förstora)

Mitt rum är lite större än de andra två, med en dubbelsäng och stora rymliga garderober. Fönster mot gatan ger mig en fin utsikt men det är väldigt lyhört. Varje morgon halv åtta, samt varje kväll halv tolv dundrar sopbilen förbi. Nätterna igenom spelar klockorna i Duomen och Orsanmichele, en annan kyrka som ligger runt hörnet. I början var det svårt att sova men nu har jag vant mig och tycker det är riktigt trevligt att vakna till denna kyrkliga symfoni. I en pappersaffär hittade jag en fin affisch med en elefant, och en annan med blommor.

Mitt emot vårt hus ligger en frukt- och gröntaffär. Det är en fröjd att välja bland alla färska varor som också smakar bättre än det man köper på supermercaton. De som jobbar här ger också tips om vilka som är de bästa tomaterna, hur man kokar sin egen tomatsås, vad man ska ha i salladen osv. Det är ett bemötande som värmer själen efter att ha prövat Konsums automatiserade kassor i Stockholm.

I huset har vi också en osteria, "I Buongustai", som drivs av två medelålders kvinnor som skulle kunna vara hämtade ur "Solens mat" på Svt. De lagar toskansk "casalinga", husmanskost såsom trippa och lampredotto (komage), en handfull enkla pastarätter samt rejäla sallader och mackor och alltihop är ändlöst gott och förvånansvärt billigt (5-7€ för pasta, 15€ för trerätters). Vid lunchtid är det alltid fullt med folk.

Till vänster om huset ligger det lilla torget Piazza dei Cimatori där favoritstället Toto's napoletanska pizzeria ligger. Deras margherita al taglio är omåttligt populär. En pizza att ta med kostar 5-6€, lägger man till 1€ får man riktig buffelmozzarella. På samma torg finns också en "trippaio", som serverar nämnda komage med tomatsås och grönsaker i bröd, eller lampredotto med "salsa verde" gjord på basilika. Detta är den typiska florentinska snabbmaten (varje region i Italien har sina specialiteter).

En gudomlig extas

2009-01-17T18:11:00.006+01:00

Efter tio dagars julfirande i Stockholm flög jag tillbaka till Rom den 29/12 och möttes av rena vårvädret. Tio grader varmt och skinande sol. Jag gick en promenad från Vittorio Emanuele-monumentet, även kallat "bröllopstårtan" av Romarna, genom Forum Romanum bort till Colosseum där köerna ringlade långa. Det kändes som att atmosfären i stan var en annan efter jul, mindre spirituell. Därför flydde jag från turisthavet till den lilla kyrkan Santa Maria della Vittoria bakom Terministationen.

Santa Maria della Vittoria är en ganska anspråkslös kyrka, men den hyser en av konsthistoriens vackraste skulpturer, Berninis "Sankta Teresas extas" (1652). Skulpturen skildrar en av nunnan Sankta Teresa av Avilas visioner, som finns återberättad i hennes memoarer, och räknas som ett av den romerska barockens absoluta mästerverk. Bilderna nedan, från googles bildsökning, visar både helheten med de fina strålarna av guld vilka lyses upp av ett dolt fönster ovanför, samt de oerhörda detaljerna i marmorn - notera draperingarna, ängelns hår samt ansiktsuttrycken. Det är en väldigt passionerad, erotisk scen, vilket också stämmer överens med Sankt Teresas vision:

"I saw in his hand a long spear of gold, and at the iron's point there seemed to be a little fire. He appeared to me to be thrusting it at times into my heart, and to pierce my very entrails; when he drew it out, he seemed to draw them out also, and to leave me all on fire with a great love of God. The pain was so great, that it made me moan; and yet so surpassing was the sweetness of this excessive pain, that I could not wish to be rid of it. The soul is satisfied now with nothing less than God. The pain is not bodily, but spiritual; though the body has its share in it. It is a caressing of love so sweet which now takes place between the soul and God, that I pray God of His goodness to make him experience it who may think that I am lying."

Borgarklassens diskreta charm

2009-01-12T20:37:00.008+01:00

En av höjdpunkterna med Romresan var att äntligen få studera Berninis stayer. Davidstatyn ovan, som jag skrev om tidigare, finns i Galleria Borghese tillsammans med Apollo och Daphne, Pluto och Persephone, allegorin "Sanningen avslöjad av tiden" samt en terrakottastaty av Ludvig XIV på en häst. Läs mer om Bernini här! Dessutom hyser galleriet en av de "största" Caravaggiosamlingarna - sex målningar, vilket säger en del om hur spridda de är - i världen. Galleria Borghese, förutom den fantastiska samlingen, är också ett av de charmigaste museer jag besökt. Det påminner lite om Thielska Galleriet på Djurgården. Resten av dagen promenerade jag runt den stora Borgheseparken, bland citrusträd, cypresser, fontäner och ännu fler statyer. Det finns även en fin utsiktspunkt där man kan se hela Rom, dit jag kom fram lagom till solnedgången.

Två sidor av samma mynt

2009-01-11T21:44:00.006+01:00

Via dei Condotti är den finaste shoppinggatan i Rom. Där vakade finanspolisen över alla glada julhandlare. Hermés hade den finaste skyltningen, med orientaliskt tema.

I en helt annan del av staden besökte jag Salvatore Micheles secondhandbutik där jag köpte ett par Church's i nyskick, tre slipsar från Yves Saint Laurent och en från Gucci för en spottstyver. Huller om buller hängde Burberry-rockar, Barbour-jackor och cashmerekavajer från Loro Piana, tyvärr inget i min storlek! Jag har lovat Christian på Herr Judits, som gav tipset, att hålla adressen hemlig. Det blir förhoppningsvis något mer besök under våren för det är sannerligen en guldgruva!

"I will see you in far-off places"

2009-01-08T23:22:00.003+01:00

Senare på dagen gick jag av en slump förbi en skylt som såg bekant ut, vilket resulterade i att jag också åt vad jag sedan dess refererar till som "Den bästa pizzan norr om Neapel".

Morrissey 2004

Adam 2008

Pizzan

Antik geometri

2009-01-08T22:06:00.003+01:00

Nästa stopp för dagen var Pantheon. Jag hade varit där förr och visst är det en av de mest kända och sedda sevärdheterna i Italien, men det har en märklig dragningskraft.
Pantheon byggdes år 126 och än idag fascineras arkitekter av den perfekta konstruktionen. Kupolen har en diameter på 43,3 meter vilket är samma som höjden i taket, där en cirkelformad öppning utgör den enda ljuskällan. När det regnar leds vattnet undan av små, små hål i golvet. Även med modern teknik skulle det vara ett extremt projekt att konstruera en liknande byggnad av samma material. Lägg därtill de sexton kolonnerna i fasaden, 12 meter höga med en vikt på 60 ton vardera, som är skulpterade av granit som brutits i östra Egypten och som flottades längs Nilen och skeppades över Medelhavet för just detta syfte.
Pantheon byggdes av kejsar Trajan som ett tempel för alla de romerska gudarna. Sedan renässansen och Brunelleschis duom i Florens, som 1436 var den första liknande konstruktionen sedan antiken, har Pantheon haft ett oerhört inflytande på den västerländska arkitekturen. En rad kyrkor, såsom Panthéon i Paris, och framförallt offentliga byggnader, t.ex bibliotek - Thomas Jeffersons Rotunda i Virginia, läsesalen i British Museum, Statsbiblioteket i Melbourne, Australien - refererar alla till Pantheon i Rom. Ett svenskt exempel är Trefaldighetskyrkan (Tyska kyrkan) i Karlskrona som ritades på 1600-talet av Tessin d.y.
Det var hela detta historiska svep, samt det sköna i enkelheten hos en cirkel, som fick mig att stanna i 40 minuter trots att det egentligen inte finns mycket att titta på.

I påvarnas gallerier

2009-01-05T14:22:00.011+01:00

Trappor i Vatikanmuseerna - världens största museikomplex? Det var här jag började min andra dag i Rom. Under högsäsong kan väntetiden vara uppemot fem timmar, men nu var det relativt lite folk. Det finns inte en chans att försöka täcka hela samlingarna på en dag. Jag nöjde mig med tavelsamlingen i Pinakoteket, som tyvärr var lite av en besvikelse, den Egyptiska flygeln som var desto roligare och riktigt fantasifullt ordnad, och så förstås Sixtinska kapellet med Michelangelos tak och den yttersta domen. Läs mer om det här. Vägen dit är en lång labyrint genom en mängd olika rum, ändlösa korridorer, små skrymslen och trånga gångar och det tar säkert 45 minuter - om man inte stannar och tittar på något. Det jag tyckte bäst om, av det jag stannade och tittade på, var samlingen antika romerska statyer och byst, samt ett helt rum fullt av statyer av djur.

Adams skapelse av Michelangelo i Sixtinska kapellet.

En evig soppa

2009-01-04T17:27:00.002+01:00

På Tibern hade en båt slitit sig och drivit in i en bro. Att liknande båtar vanligtvis passerar under broarna ger en bild av hur högt vattnet stod. Veckan innan skrev tidningarna att floden riskerade att svämma över. Men översvämningar i Rom är inte något nytt. Svenska Dagbladet publicerade 28/12 en artikel om just detta fenomen:

"År 36 lades nästan hela det dåtida Rom under Tiberns vatten. Från det året och fram till år 570 finns i Triton, databasen över alla slag av naturomvälvningar, uppgifter om ytterligare 15 svåra Tiberöversvämningar, i verkligheten inträffade naturligtvis många fler. Åren 586–587 svämmade inte bara Tibern utan alla floder i Italien över till följd av långvariga skyfall under hösten, dokumenterade i ett 20-tal annaler och krönikor. Tibern flödade lika mycket år 589 eller 590, då stadsmuren i Rom uppges ha varit täckt av flodvatten. Sedan hoppar vi förbi de tio följande stora översvämningarna och ända fram till år 1375. Det året kom den Heliga Birgittas dotter Katarina för andra gången till Rom och fick enligt egen uppgift uppleva att Tibern höll på att dränka staden. Hon fördes fram till flodkanten, och när hon doppade ner sin ena fot i soppan började vattnet sjunka."

Den som är intresserad kan läsa hela artikeln här.

Resa till Rom

2009-01-03T15:32:00.002+01:00

Sista veckan innan jul åkte jag ner till Rom några dagar. Lokaltåget från Florens tar fyra timmar och kostar 15€.

När jag kom fram på eftermiddagen regnade det ordentligt. Men Petersplatsens utsträckta armar kändes välkomnande. Som synes låg mitt boende blott ett stenkast därifrån.

Jag sov tre nätter i ett konvent som drevs av Franciskanersystrar. Det var väldigt rent och väldigt tyst. När jag låg i sängen under krucifixet första kvällen tänkte jag att det var som att vila i självaste Sankt Peters famn.

Gott nytt år!

2008-12-31T18:36:00.003+01:00

"For last year's words belong to last year's language
And next year's words await another voice.
And to make an end is to make a beginning."
- T.S. Eliot

Alla vägar leder till Rom...

2008-12-14T16:50:00.003+01:00

Idag har jag städat ur lägenheten och packat, imorgon bär det av till Rom! Jag ska bo i ett munkkloster som ligger i Vatikanen, studera Berninistatyer, äta nyskapande Pizza al taglio på "Pizzarium", promenera runt Villa Borghese och gå i Sixtinska kapellet. På torsdag flyger jag hem till Stockholm för att fira jul. Bloggen gör härmed ett uppehåll. Nya inlägg kommer med det nya året. Under tiden kan ni svara på enkäten till höger. Välj det ni vill läsa mer om eller det ni tycker saknas på bloggen. Notera att det går att välja flera alternativ. Det går att svara på enkäten fram till nyårsafton.

Mina fyra första månader i Italien har varit händelserika och jag ser fram emot att snart komma tillbaka. Många nya äventyr väntar under våren. Men just nu tänker jag mest på hur roligt det ska bli att träffa alla där hemma igen! Jag avslutar med att lämna över ord och musik till Frank Sinatra. Hej så länge!

I Vespans förlovade land

2008-12-11T00:40:00.001+01:00

Andra advent

2008-12-11T00:16:00.004+01:00

Jag gick på julmarknad vid Santa Croce tillsammans med mina amerikanska vänner. Det fanns tysk glögg. Stephanie hade med sig en polaroidkamera. Hela stan är julpyntad nu - fint!

Tre timmar i Indien

2008-12-08T22:31:00.004+01:00

Just nu pågår den indiska filmfestivalen "River to river" på Odeonteatern, som är en av de finaste biografer jag besökt! Akustiken är nästintill perfekt också.

Såg filmen "Shree 420" av och med Raj Kapoor från 1955. Raj Kapoor är en av indiens största filmstjärnor och har haft huvudrollen i fler än 60 filmer under sin karriär som sträcker sig över 50 år.

"Shree 420" handlar om den Chaplinliknande lantisen Raj som flyttar till Bombay för att söka sin lycka. Fattig men välutbildad söker han jobb men stan är full av arbetslösa och hemlösa. För att överleva tvingas Raj pantsätta en medalj han fått för hedervärdigt uppträdande men rånas av ficktjuvar. Han blir snart en bland de andra hemlösa men den hårda verkligheten till trots lyckas han behålla sitt muntra humör och försöker se positivt på världen. En dag träffar han lärarinnan Vidya som han genast blir förälskad i. Stora delar av filmens handling illustreras i sång- och dansnummer och i indisk film är musiken ofta lika viktig som dialogen. Nedan filmens första nummer: Raj på väg till Bombay (med engelsk översättning!).

Efter en tid i staden lyckas Raj få jobb på ett tvätteri och han och Vidya drömmer om att kunna gifta sig. En dag när han leverar tvätt till en förmögen kvinna får Raj en chans att visa sin färdighet i kortspel. Kvinnan övertalar honom att följa med till ett casino där han spelar till sig en stor summa pengar och han erbjuds en möjlighet att lämna sitt fattiga liv bakom sig och börja jobba för rikingarna - som korthaj och lurendrejare. Men Vidya är inte imponerad och Raj tvingas välja mellan kärlek och pengar. Nedan ett nummer med Raj på casinot.

Men lika snabbt som han blir rik ångrar Raj sig. Han har allt man kan önska av materiella tillgångar men lever i en glädjelös girig tillvaro. Han saknar den fattiga flickan han höll så kär och bestämmer sig för att bedra bedragarna och bygga hus till stadens hemlösa för deras pengar! På så sätt hoppas han inte bara kunna få sin heder (som han pantsatt) tillbaka, utan även Vidyas hjärta...

Sällan har jag sett en så välgjord film! Förstklassigt skådespeleri, fantastisk musik av Shankar Jaikishan och fantasifull regi. Samtidigt lyckas det moraliska budskapet förmedlas på ett oerhört varmt och rörande sätt. Lämnade biografen mycket upprymd. Det var 168 minuter oemotståndlig underhållning och nu ser jag fram emot nästa film, "Bobby", som visas på torsdag!

Immaculata conceptio

2008-12-08T21:55:00.003+01:00

Allt var inte gammal konst i helgen som blev extra lång i och med att Den obefläckade avelsen firas idag och därmed är nationell helgdag. Den som vill kan läsa mer här.
Köpte det nya numret av L'uomo Vogue som innehöll ett stort bildreportage från Miami av Bruce Weber som var riktigt fint. Gick en promenad upp till Piazzale Michelangelo där utsikten efter tre månader i Florens fortfarande känns lika hänförande. Efter flera dagars oavbrutet regn var vattennivån i Arnon oroväckande hög och folk samlades längs stränderna där det mumlades om den stora översvämningen för 40 år sedan men idag har det varit uppehåll och det verkar som att vattnet sjunker undan igen. Efter solnedgången gick jag förbi Santa Maria Novella där tusentals fåglar svärmade i skyn på det mest Hitchcockliknande sätt.

Konsthelg: söndag

2008-12-07T14:31:00.003+01:00

Michelangelos staty av David (1504) är en av världens mest kända skulpturer. Den har också blivit en symbol för staden Florens. På dess ursprungliga plats på torget Piazza della Signoria står idag en kopia, orginalet återfinns på Galleria dell' Accademia. Det är mäktigt att stå i den specialbyggda salen framför den mer än fem meter höga statyn som verkligen känns levande, man kan gå runt den och se revben och blodådror träda fram i marmorn. David är det exempel som bäst illustrerar renässansens konst som till stora delar är introspektiv. Vi ser honom när han står redo att möta Goliat men ännu har inget hänt. Det förutsätts att åskådaren känner till historien och på så sätt kan sätta sig in i det känslomässiga spelet. Tidigare i år kom varningar om att statyn riskerar att falla sönder av vibrationerna från alla besökares rörelser i museet. Marmorn som använts anses vara för svag för statyns storlek och form och är nu full av sprickor inuti. Sprickor som tätades vid den senaste restaureringen så sent som 2004 men redan har gått upp igen.

Vanligare är det att se David avbildad triumferande med Goliats avhuggna huvud, som Donatellos berömda bronsskulptur (ca 1440) ovan. I veckan avtäcktes den på nytt på Bargellomuseet efter omfattande restaurering. Även Donatellos David bär en hel värld av känslor inom sig, som låter anas av hans mysteriska leende. Det är också en mycket mer sensuell framställning - lägg till exempel märke till fjädern från Goliats hjälm som suggestivt stryker upp längs baksidan av Davids ben.

På Galleria Borghese i Rom finns en Davidstaty av Bernini (1624) som med samma tydlighet illustrerar det extroverta som är typsikt för barocken. Berninis David avbildas just då han slungar stenen mot Goliat, all hans kraft och koncentration samlad i ett enda ögonblick. Bilden ovan visar hur hela rörelsen spelas ut i olika vinklar. Berninis skulpturer hör till mina favoriter och jag ser fram emot att studera dem närmare när jag åker till Rom om en vecka.

Konsthelg: lördag

2008-12-06T21:16:00.005+01:00

En av de mest uppskattade och välkända tavlorna på Uffizierna är Botticellis "Venus födelse" (ca 1485) som även syns i billiga reproduktioner, på väskor och paraplyer runtom i stan. I mytologin representerar Venus kärlek och fertilitet och skönheten inom konsten. Slående är hur motivet återkommer genom historien i liknande tappningar. I Pompeji fann man vid en utgrävning fresken som syns nedan - Venus födelse ur en snäcka i havet, som dateras till mer än tusen år innan Botticelli och som med största sannolikhet var okänd under renässansen.

För två veckor sedan hade den nya Bondfilmen "Quantum of Solace" italiensk premiär. Det var sannerligen en trist historia, men jag kom att tänka på den allra första Bondfilmen, "Dr. No" från 1962, där Ursula Andress i vad som är en av filmhistoriens klassiska scener gör sin entré, uppstigandes ur havet med - just det - två snäckskal i händerna.

1510 målade Giorgione en sovande Venus (nedan) som kom att bli stilbildande. Men Giorgione blev aldrig färdig och efter hans död målades landskapet i bakgrunden dit av Tizian. Samme Tizian målade 1538 en egen version, "Venus från Urbino" (andra nedan) som även den hänger på Uffizierna och som Mark Twain efter ett besök där kallade "the foulest, the vilest, the obscenest picture the world possesses".

Fortfarande på 1800-talet väckte alltså motivet anstöt, och liknande kritik framfördes mot Manets "Olympia" (1863) nedan. Här är dock symboliken anpassad till samtiden. Hunden i Tizians målning är en symbol för trofasthet, i Manets målning syns istället en svart katt vilket i det här fallet ofta sägs symbolisera prostitution.

Samtida med Manet är Ingres "Grande Odalisque" (1814)...

... och såhär såg det ut när Julianne Moore porträtterades av Michael Thompson för Vanity Fair i april 2000. Bilden ställdes ut på The National Portrait Gallery i London tidigare i år. Fortsättning följer...

Konsthelg: fredag

2008-12-05T20:59:00.003+01:00

Ett av konsthistoriens verkligt fängslande livsöden är Artemisia Gentileschis. Hon föddes i Rom 1593 och räknas idag som en av de främsta målarna i Caravaggioskolan. I en tid då konstnärsyrket nästintill uteslutande var manligt blev hon den första kvinnan att bli invald i den exklusiva Accademia di Arte del Disegno i Florens. Idag öppnade en utställning på Palazzo Pitti med hennes "David och Bathsheba" som nyligen restaurerats efter århundraden av förfall i palatsets källare.

Ovan: Självporträtt
Nedan: David och Bathsheba

Tro nu inte att livet som kvinlig målare var lätt, även om hon fick uppleva viss berömmelse. Såhär skriver Wikipedia:

"In 1612, despite her early talent, Artemisia was denied access to the all-male professional academies for art. At the time, her father was working with Agostino Tassi to decorate the vaults of Casino della Rose inside the Pallavicini Rospigliosi Palace in Rome, so Orazio hired the Tuscan painter to tutor his daughter privately. During this tutelage, Tassi raped Artemisia. Another man, Cosimo Quorlis had helped Tassi with the rape. After the initial rape, Artemisia continued to have sexual relations with Tassi, with the expectation that they were going to be married. However, Tassi reneged on his promise to marry Artemisia after he heard the rumor that she was having an affair with another man. Quorlis had threatened that if he could not have her, he would publicly humiliate her. Orazio pressed charges against Tassi only after he learned that Artemisia and Tassi were not going to be married. Orazio also claimed that Tassi stole a painting of Judith from the Gentileschi household. The major issue of this trial was the fact that Tassi had deflowered Artemisia. If Artemisia had not been a virgin before Tassi raped her, the Gentileschi’s would not be able to press charges.

In the ensuing 7-month trial, it was discovered that Tassi had planned to murder his wife, had enjoined in adultery with his sister-in-law and planned to steal some of Orazio’s paintings. During the trial Artemisia was given a gynecological examination and was tortured using a device made of thongs wrapped around the fingers and tightened by degrees — a particularly cruel torture to a painter. Both procedures were used to corroborate the truth of her allegation, the torture device used due to the belief that if a person can tell the same story under torture as without it, the story must be true. At the end of the trial Tassi was imprisoned for one year. The trial has subsequently influenced the feminist view of Artemisia Gentileschi during the late 20th century."

Med den historien som bakgrund blir jämförelsen av bilderna nedan särskilt intressant.

Ovan syns Gentileschis skildring (ca 1620) av berättelsen om Judit och Holofernes som finns att skåda på Uffizierna. Nedan Caravaggios tolkning av samma motiv (ca 1598). Förutom kompositionen och ljubehandlingen, så är det framför allt det känslomässiga uttycket som jag tycker gör den övre målningen så mycket mer intressant. Det är också ett exempel på hur man kan studera konsthistorien utifrån olika perspektiv - vilket är helgens tema här på bloggen! Fortsättning följer...

En dag i Lucca

2008-11-30T21:39:00.006+01:00

Igår åkte jag och Alex till Lucca där det just nu pågår en stor internationell fotofestival. Vi valde utställningen "Faces" som visade olika typer av porträtt genom fotografins historia, från Edward Steichen och Paul Strands gatufotografier, Edward S. Curtis 1800-talsporträtt av amerikanska indianer via Ed van der Elskens kärlekshistorier från 60-talets Paris och Amsterdam till Andy Warhols självporträtt till nutida reportage- och skvallerfotografi. Ett ganska brett perspektiv men helhetsintrycket var intressant.

Lucca, som är en otroligt charmig stad, är för övrigt kanske mest känd som Giacomo Puccinis födelseort. Tyvärr var Puccinimuseet stängt för renovering.

Det regnade nästan hela dagen...

...men enstaka stunder tittade solen fram.

Mina favoriter från utställningen:
August Sanders porträtt av sin fru, samt hans fotografi av paret nedan som fick mig att tänka på...

...Diane Arbus som också var representerad (dock inte med bilden av tvillingarna nedan)

Malick Sidibés fotografi från ett afrikanskt julaftonsfirande 1963.

Resultaten

2008-11-30T20:59:00.003+01:00

Så här såg det alltså ut under eftermiddagen. I Manchester vann United (1-0), i London Arsenal (2-1). Inter vann i Milano (2-1) medan Roma besegrade Fiorentina (1-0).

Imorgon börjar jag Intermedio 4 i skolan. Under de kommande två veckorna ska vi gå igenom de sista delarna av den italienska grammatiken. Det är väldigt många tempusformer och oregelbundna verb att hålla reda på! Föredrar talövningarna. Nu är vi bara fyra stycken i min klass och lektionerna anpassas nästan helt efter våra önskemål och behov. Under vårterminen ska vi sedan fördjupa kunskaperna och lära oss att tillämpa dem praktiskt.

Totocalcio

2008-11-30T13:30:00.002+01:00

Idag är en av fotbollssäsongens roligaste dagar. Dubbelderby i engelska ligan, Manchester City - Manchester United (14:30) följt av Chelsea - Arsenal i London (17:00). Italienska ligan bjuder på toppmötet Inter - Napoli samt viktiga bortamatchen Roma - Fiorentina (båda 15:00). Den som håller koll på resultaten vet att Fiorentina förlorade mot Lyon i tisdags och därmed är drömmen om slutspel i Champions League över. Förhoppningsvis kan de skörda större framgångar i Serie A istället. Jag, Joakim och Jonas följer dagens händelser parallellt på två datorer via SopCast. Ett alldeles utmärkt sätt att fira första advent när regnet öser ner utanför.

Glassgossen

2008-11-28T16:17:00.003+01:00

Idag gick jag förbi den berömda glassbaren Vivoli som ligger i Santa Croce. Förväntningarna var höga eftersom vissa påstår att detta är den bästa glassbaren i hela världen. Det kanske är sant, riktigt gott var det hursomhelst. Men i vinter väljer jag ändå Gelateria dei Neri som har specialpris när man köper med minst 700g. Halva priset alla tisdagar och fredagar till slutet av februari. Men nu lovar jag att det inte blir några fler inlägg om glass i år.
För övrigt öppnade H&M sin första butik i Florens idag och det rådde allmän hysteri.

Lost in the supermarket

2008-11-28T15:07:00.006+01:00

Två gånger i veckan handlar jag på Standa. Generellt sett är maten lite billigare här än i Sverige.

Ovan: Vill man leva ekonomiskt gäller det att tänka smart. Då kan man köpa basvaror av märket "Clever". Vad sägs om en burk linser för €0,21?
Nedan: Mjölken heter Mukki. Alta Qualità betyder högre kvalitet. Den kostar inte mer men smakar mer än vanlig mjölk.

San Pellegrino-läsk: 1,5l billigare än 33cl i Sverige.

Peroni är bästa ölen, men Moretti duger den också. Flaskorna är dubbelt så stora här.

Ett halvt ton pasta. Minst!

Ovan: Olja i mängder.
Nedan: Yoghurt i mängder.

Un sogno viola

2008-11-23T17:20:00.003+01:00

Igår spelade Fiorentina en av säsongens viktigaste matcher mot Udinese. Underläge 0-1 i halvlek såg verkligen inte bra ut, men i andra halvlek exploderade matchen. Mutu 1-1 på straff. Montolivo 2-1 och 3-1. Gilardino satte fyran(9 mål på 13 matcher nu!). Slutresultatet 4-2 innebär en femteplacering i ligan med sju poäng upp till ettan Inter. Toppstriden lever och det är fest på stan. På tisdag avgörs om La Viola har en chans att gå vidare i Champions League när de tar emot Lyon på Artemio Franchi. Till dess - håll till godo med Fiorentinas signaturmelodi, som sjungs på läktaren innan varje hemmamatch och som jag gjort ett försök att översätta.

Garrisca al vento il labaro viola,
sui campi della sfida e del valore
una speranza viva ci consola
abbiamo undici atleti ed un solo cuore!

O Fiorentina, di ogni squadra ti vogliam regina
O Fiorentina, combatti ovunque ardita e con valor
nell'ora di sconforto o di vittoria
ricorda che del calcio hai tu la storia!

Maglia viola lotta con vigore
per esser di Firenze vanto e gloria
sul tuo vessillo scrivi Forza e Cuore
e nostra sarà sempre la vittoria!

O Fiorentina, di ogni squadra ti vogliam regina
O Fiorentina, combatti ovunque ardita e con valor
nell'ora di sconforto o di vittoria
ricorda che del calcio hai tu la storia!

Forza Fiorentina!
Alé Viola!

"Lila flaggor vajar nu i vinden
på utmaningarnas och prisets spelplan
hoppet lever och är vår tröst
vi har elva spelare med ett enda hjärta!

O Fiorentina, det enda lag vi vill ska vinna
O Fiorentina, spelar överallt med mod och med valör
i nederlagets timme eller segerns
minns din plats i fotbollens historia

Lila tröjor spelar med vigör
att va' från Florens är en ära och en heder
på dess banér är skrivet själ och hjärta
och våran är för alltid segern!

O Fiorentina, det enda lag vi vill ska vinna
O Fiorentina, spelar överallt med mod och med valör
i nederlagets timme eller segerns
minns din plats i fotbollens historia

Forza Fiorentina!
Alé Viola!"

Ensam i palatset

2008-11-21T18:13:00.003+01:00

Besökte Palazzo Pitti som, undantaget vakterna, var helt folktomt. Hade förmånen att vara helt ensam i rummen fyllda av Mediceernas privata konstskatter, med verk av bland andra Caravaggio, Michelangelo, Tiziano och Rafael. Det var nästan lite spöklikt att gå själv genom de långa korridorerna.

Lördag i Livorno

2008-11-16T23:22:00.006+01:00

Igår åkte jag, Jonas, Joakim och Max till hamnstaden Livorno för att se Serie B-fotboll. Livorno är Toscanas näst största stad och bombades sönder och samman under andra världskriget. Husen är förhållandevis moderna, stadskärnan liten och kustremsan kantas av hamnens kranar. Lonely Planet beskriver staden såsom "rebuilt with a lack of aesthetics that only a sea captain could love". Kanske har jag då ett stänk seglarblod i mig, för blotta synen av det öppna havet gjorde mig på mycket gott humör. Hemma tänker jag inte på det ofta, men att leva nära vatten ger en stor frihetskänsla. Genast började jag fantisera om vart det där fartyget var på väg, vilken last det hade, och vilka äventyr som väntade bortom horisonten...

Vi åt lunch på en restaurang nere vid vattnet, ett av få ställen som hade öppet. Jonas var modig nog att prova den lokala specialitén Caccuccio, en soppa som visade sig vara det mesta som kan tänkas fångas i ett fiskenät kokat i tomatsås. Vi andra nöjde oss med varsin pasta. Därefter gick vi längs strandpromenaden bort till stadion. Men trots nagelbitande spänning och gott stöd från hemmaklacken i Curva Nord slutade matchen 0-0. Värt att notera är att det gjordes mål i samtliga övriga matcher i Serie B samma omgång.

Prisa Pisa

2008-11-16T14:39:00.004+01:00

Förra söndagen åkte jag till Pisa. Många hade sagt att det skulle vara tråkigt och fult, men jag tyckte det var riktigt charmigt. Särskilt området kring Campo dei Miracoli, torget där duomen ligger, som är värdig kandidat till titeln som Italiens vackraste. Inuti kyrkan tyckte jag mig också uppleva en andlighet som många andra kyrkor saknar. Allt var väldigt proportionerligt och harmoniskt, helt enligt den romanska traditionen. Och tornet lutade mer än vad som borde vara möjligt!

Rabatterna blomstrade ännu, andra helgen i november. Floden Arno binder samman Florens med Pisa och fortsätter sedan ut i havet. Tidigare var Pisa en stor sjömakt men efter att flodens utlopp slammat igen stannade utvecklingen av.

Tillbaka i Florens åt jag middag på Trattoria Marione, en ny favorit som serverar toscansk "casalinga" (husmanskost) nära stationen.

Mer mandariner!

2008-11-16T14:27:00.004+01:00

Enligt läsares önskemål provades häromdagen mandaringlass! På bilden tillsammans med den italienska klassikern strattiacella - en bra kombination. Men mandarinernas syrliga sötma gör sig nog bättre en varm sommardag. Återvände senare till frukthandlaren som hade specialpris - 3kg minimandariner för 2.50€. De tog slut på fyra dagar.

Eftermiddagspromenad

2008-11-13T16:42:00.004+01:00

Igår gick jag en promenad på eftermiddagen. Florens är nu lugnt och stilla, turisterna är relativt få. Det gör att det känns mer som en riktig stad och mindre som ett museum. På charmiga Via dei Neri bakom vårt hus (notera Fiorentina-vimplarna längs hela gatan!) ligger en glassbar som konkurrerar med La Carraia om titeln som stans bästa. Glassen med vit choklad är bästa valet! På andra sidan floden hittade jag en frukthandlare som sålde minimandariner för 1€/kg. Det var nog de smakrikaste mandarinerna jag någonsin ätit, och påsen tömdes i ett nafs! Termometern visar nu runt 15 grader på dagarna men när solen gått ner känns det snabbt kallare.

Change we can believe in

2008-11-13T15:55:00.003+01:00

Natten till 5 november tändes åter hoppets lyckliga stjärna på himlen när Barack Obama valdes till president USAs näste president. Det var också ett av de ovanliga tillfällena då Italienarna intresserade sig för världen utanför landets gränser. Det ordnades en valvaka för utbytesstudenter som var som ett amerika i miniatyr. Man kunde äta gratis mat från McDonald's, dricka gratis Coca-Cola och lyssna på countrymusik medan valprognoserna presenterades på storbildsskärmar. Det fanns en liten hörna för deprimerade McCain-supportrar, men de var få. Nästan alla hade kommit för Obama. Mindes den trista stämningen på Georgetownuniversitetet i Washington D.C för fyra år sedan och blev glad över att veta att det faktiskt går att förändra världen.

Det dröjde dock inte länge innan Silvio Berlusconi levererade ännu en av sina klassiska grodor då han konstaterade att Obama har allt för att lyckas inom politiken - "...han är ung, han är snygg och till och med solbränd". Klippet kan ni se nedan. Om ändå förändringens vindar kunde blåsa liv i Italien också!

Det mörknar över vägen

2008-11-12T18:34:00.000+01:00

Så kom till slut den riktiga hösten även till Italien de sista dagarna i oktober. Medan vi var på utflykt till Fiesole hopade sig molnen borta vid horisonten. Vi bjöds på ett skådespel av ljus och mörker innan regnet kom, just som vi satt oss på bussen för att åka tillbaka ner till Florens. Sista kvällen åts avskedsmiddag på Al Tranvai som alltid är lika uppskattat. En knapp vecka tillsammans var till ända och det blev dags att ta farväl. Men julen är bara sex veckor bort och jag ser fram emot kära återseenden då.

Medeltidens Manhattan

2008-11-10T23:32:00.000+01:00

Dagen efter var mammas födelsedag och vi firade med att åka till San Gimignano. Det är en stad som domineras av 14 torn som bildar en skyline på en kulle mitt i det toscanska landskapet. En gång i tiden fanns där 72 torn vilka var symboler för rikedom och välfärd. Det är också en stad som är känd för att producera goda viner. De trånga gränderna var fyllda av små butiker som sålde lokalt hantverk, ovanför hängde tvätt på tork i solen.

Jag hittade ett pappersflygplan som landat på en parkeringsplats.

Bilden nedan valdes för att illustrera det fina vädret denna den sista helgen i oktober - 25 grader varmt! Vi åt stor lunch på en fin restaurang där tjocka bonnkatter strök emellan borden på terrassen. Mamma ritade som vanligt i "tvångsboken".

Vi körde vidare mot Volterra dit vi kom fram precis som solen gick ner. Vi bjöds på en storslagen utsikt över landskapet runtomkring men bestämde att inte stanna. Det vi hann se var dock tillräckligt för att övertyga mig om att det är värt att återvända - där finns bland annat många etruskiska skatter att utforska.

Äventyret "hyrbil i Italien" skulle i sig kunna generera ett helt inlägg; den korta versionen är att vi under två dagar fick slå våra kloka huvuden ihop för att tolka vägskyltar, avstånd och trafikvett. Men med tungorna rätt i mun lyckades vi till slut komma tillbaka till Florens, lyckligtvis oskadda efter en lång utflykt, många erfarenheter rikare! Fortsättning följer...

Skördetider

2008-11-08T00:21:00.000+01:00

För två veckor sedan kom mamma och Kåre och hälsade på. Vi hyrde en bil och gav oss ut på en tur för att prova viner i Chianti. Landskapet var böljande och hänförande, varje åker fylld av vinrankor, olivlundar spridda längs bergens terrasser. Det var roligt att få se de berömda druvorna på nära håll.

Det var svindlande att stå under olivträden och tänka på vilken glädje och rikedom vinet och oliverna skänkt människor i årtusenden och att det är något som fortsätter att fascinera oss. Det Toscanska landskapet är skapt för en evig njutning och jag har svårt att tänka mig någonstans där jorden är mer bördig och klimatet behagligare.

Vi svängde av mot en vingård nära Gaiole och vägen dit kantades av cypresser. Gården ägdes av en tysk kvinna som stolt berättade om sina tjugo år i Italien som vinproducent, och vi provade tre sorters vin och olivolja. Jag köpte en flaska "Le Miccine" Chianti Classico som buteljerats i juni och som ska mogna minst ett år innan det dricks. Den första flaskan i vad som förhoppningsvis blir en liten samling lagom till hemresan. På en annan gård hade jag också förmånen att prova några Brunelloviner vilka tillhör toppskiktet bland rödviner och från och med nu är dem med vilka alla andra viner jämförs.

Dagen avslutades i Siena där vi drack varsin kopp kaffe på torget, köpte med oss av den berömda panforten och i skymningen tog vi motorvägen "FI-SI" hem. Fortsättning följer...

Tittar på TV

2008-11-02T20:12:00.012+01:00

I den nya lägenheten har vi tv och det är ett nöje i sig att studera de italienska programmen. Några observationer hittils:

- Vädret på RAI 1 presenteras av en general från flygvapnet.

- Fotbollsbevakningen är lysande och ges större utrymme än internationella nyheter. Det finns även en kanal som inte äger rättigheter att visa matcherna men istället under 90 minuter visar en person som sitter på läktaren och kommenterar matchen.

- TV-shop är fortfarande stort

- Kommisarie Montalbano är ständigt på nya äventyr

- Program där folk dansar och sjunger verkar vara oerhört populära. Mitt favoritprogram heter "Stasera: niente" ("Ikväll: ingenting") och visas på italienska MTV. Och det verkar, mycket riktigt, inte handla om något alls! Men de har en fullständigt oemotståndlig signatur som ni kan se nedan.

Ny adress

2008-11-02T13:35:00.004+01:00

Dagen efter jag kom hem från Milano flyttade jag och Joakim till en ny lägenhet. Den ligger i ett väldigt trevligt område nära floden bakom Uffizierna och är mycket bekvämligare än den gamla. Nu har vi internet, tv och tvättmaskin. Jag har ett stort sovrum med dubbelsäng. Adressen som gäller till 15/12 är
c/o CAMARDA
VIA CASTELLO D'ALTAFRONTE 4-P.1
50122 FIRENZE FI
ITALIA