Tio meter från Totti

Igår var en härlig kväll på stadion där Fiorentina tog emot Roma och bjöd på årets bästa match. Vinst 4-1, två mål av Gilardino och Fiorentina har återtagit fjärdeplatsen i ligan. Romas ökända ultras brände av bomber och bengaler och lyckades bryta sig ur buren där bortafansen hålls avskilda, men farligare än så blev det inte som tur var.


Ja, nu kanske man kan våga hoppas att det spelas Champions League-fotboll på Artemio Franchi även nästa säsong. Det kändes att det var något i luften när jag väntade på bussen hem strax efter elva. Hopp, stolthet, glädje. Och ljudet av tiotusentals vespor på väg åt samma håll.

Favoritställen, del 4: Lucianos salong

Luciano del Rosso är min barberare. Hans salong ligger nära skolan, på Via S. Egidio. En klippning kostar 10€ och inte nog med att det är riktigt billigt, det blir riktigt bra också! Ja, jag skulle nog säga att hans sax är snäppet vassare än Bobbys på Marias salong vid Mariatorget där jag annars går. Luciano är 77 år gammal och har klippt folk i sextio år. Han pratar oavbrutet, främst om historia och om hur allt i Florens har en historisk koppling. Han är noga med att påpeka att det senaste beslutet i stadshuset faktiskt påminner om något som hände 1148, berättar att det var på den och den gatan som Dante första gången såg sin Beatrice, att den gångna vintern var den kallaste och blötaste sedan 1830, säger att Assisi är en fantastisk stad och förlorar sig i en lång förklaring om Franciskanermunkarnas historia och så vidare. Han verkar veta allt och lite till. Och så avslutar han alltid med ett glatt "ja, klippa kan man alltid göra men det är fortfarande ingen som kommit på att sätta tillbaka håret."

Duomen från Via dei Servi

Femte fredagen med filmklubben

Igår visade jag Pier Paolo Pasolinis "Uccellacci e uccellini" eller "Stora stygga fåglar och små snälla" som är den svenska titeln. Det är en allegori över det moderna samhället där det inte längre går att tro på någonting; varken gud, ideologier eller kärleken. Pasolini gav den gamle Totò, som var i princip blind när filmen spelades in, en chans att äntligen bevisa sig som en "seriös" skådespelare, precis som när Bergman gav Nils Poppe en roll i "Det sjunde inselget". Och Ennio Morricone gjorde musiken, som liksom alltid när han är inblandad är ett mästerverk.

Cascineparken

Igår var det nationell helgdag. Jag spenderade hela dagen vid floden i Cascineparken; läste en bok (ironiskt nog "Mediterranean winter" av Robert Kaplan) och solade. 24 grader varmt.

Utsikt från klassrumsfönstret

Påskhelgen

Det har inte blivit många uppdateringar på senaste. Gratisnätverket jag tidigare surfade på i lägenheten har försvunnit, samtidigt som internetuppkopplingen på biblioteket har slutat fungera. Just nu sitter jag på en bar och väntar på Champions League-fotboll och passar på att posta lite. I övrigt är allt i sin ordning här i Florens där påsken firades traditionsenligt med "lo scoppio del carro" framför Duomen. Det är ett spektakel som går ut på att ett slags torn fyllt av fyrverkerier placeras framför kyrkan, från tornet dras en vajer genom kyrkportarna och fram till altaret. Under mässan skickar prästen iväg en mekanisk duva längs vajern som, om allt går som det ska, sätter fyr på alla fyrverkerierna. Om duvan stannar på vägen betyder det att det kommer bli ett dåligt år. Men i söndags fungerade allt som det skulle tack och lov.