Vinprovning

På söndagen anordnades vinprovning på torget framför Palazzo Pitti. Vädret var det bästa på hela veckan: 25 grader, strålande sol. En tjugotal lokala vinproducenter fanns på plats och berättade engagerat om olika druvor, lagringsmetoder och vilken slags mat de olika vinerna passade till. Mina favoriter:

• Petra "Quercegobbe" 2005
  Ett vin gjort på 100% Merlotdruvor med rökig, chokladig smak som påminner lite om whiskey.
• Fassati "Gersemi" 2003
  85% Sangiovese, 15% Merlot och Cabernet Sauvignon
  Ett klassiskt vino nobile från Montepulciano.
• Cormons "Rinascimento Collio" 2007
  Ett fantastiskt gott och smakrikt vitt vin.

Forza Viola!

Klicka för att se större bilder!

Fiorentina 1 - Genoa 0. Mål av Alberto Gilardino i andra halvlek. En rätt medioker match där publiken fick se Fiorentina försaka chans på chans. Trots det riktigt fin stämning bland de 30.000 på läktaren. På plan stod "Gila" ut från mängden - fick också bäst betyg i Gazzettan dagen efter. Men ska Fiorentina kunna upprepa fjolårets succé måste de spela bättre än så här; två vinster, två förluster och en oavgjord på fem omgångar. Förra säsongen kom första förlusten inte förrän i tolfte omgången.

Flag day

En medeltidsparad gick genom stan på lördagen. Konsten att jonglera med flaggor är en gammal toscansk tradition som det även anordnas tävlingar i.

Finalmente venerdi!

Äntligen fredag! Idag skrev vi prov i skolan igen. Jag fick 84/100 - väl godkänt men jag är ändå inte helt nöjd. Det känns inte som att resultatet speglar mina kunskaper; steg två var riktigt svårt men provet alltför lätt. Börjar i en ny klass till steg tre på måndag, där jag är ensam svensk, och förhoppningsvis kan det förbättra min italienska. Efter fyra skolveckor är det fortfarande svårt att konstruera en grammatiskt korrekt mening, och praktiskt taget omöjligt att konversera med dem man träffar på stan. Hoppas kunna hitta nyckeln till språket snart!
I veckan fick vi nya lägenhetskamrater; lyckligtvis var fyra av dem tjejer som motverkar den stundtals övergrabbiga stämningen. En är från Glasgow, en är från Groningen, en från Schweiz och ytterligare en holländska som mest hållit sig på sitt rum. Det kom också en kille som är född i Colombia men bor i Nevada. Alla stannar nästan lika länge som jag vilket känns skönt - det har varit så många nya bekantskaper de senaste veckorna att man knappt kan hålla reda på allihop! Kan glatt konstatera att de nya redan deltar och imponerar i de många pingismatcher vi spelar vid det hembyggda pingisbordet i tvättrummet.
Ikväll är det stor fest i lägenheten, med mycket folk, imorgon är vi några som ska se Fiorentina - Genoa på Artemio Franchi, fotbollsstadion här i Florens. Fiorentina är pressade att vinna efter ett snöpligt nederlag, 0-3, mot Lazio tidigare i veckan. Omdömet i La Gazzetta dello Sport var inte nådigt. Mer om detta i nästa vecka.

Söndag i Siena

Klicka för att se bilden ovan förstorad!

På söndagen tog jag tåget till Siena. Resan tar bara nittio minuter men känns som två hundra år. Florens är renässansens huvudstad, Siena hade sin storhetsperiod under medeltiden. Då låg de två städerna i ständig konflikt, ända till pesten drabbade Siena, halverade befolkningen och utvecklingen stannade av. Dagens resenärer finner i Siena en plats som frusit fast i tiden. Medeltidens invånare måste dock ha tyckt staden ett under av modernitet - stadshuset hade på den tiden det näst högsta tornet i Italien (102m) och domkyrkan, en av de mest praktfulla i landet, är något så ovanligt som en höggotisk byggnad söder om alperna. Planer fanns på att bygga ut kyrkan och hade de förverkligats skulle den blivit kristenhetens största. Den svartvita-randiga marmorfasaden är en fascinerande syn och jag hade turen att kunna komma i september, det är bara nu och i oktober som de fantastiska marmorinläggningarna i golvet är avtäckta. I Siena är den heliga jungfrun fortfarande alltid en förnäm kvinna som i Duccios målningar med secener ur Kristi liv lutar sig mot en värld av guld, drömmandes om Konstantinopel och Byzantium. Så provocerande den samtida utvecklingen i Florens, bara tio mil bort, måste ha tett sig för den sienesiska aristokratin. Samtidigt som de nya antikiserande palatsen reste sig mot skyn tog bildkonstnärerna ner konsten på jorden. Giottos florentinska madonnor är kvinnor av folket - fattiga, hjälplösa, lämnade åt sina öden.

Åt lunch på Piazza del campo, stadens stora storg; Tjock toscansk bönsoppa och ett glas chianti följt av den utsökta sienska delikatessen panforte och kaffe. Köpte också lite frukt i en delikatessbutik - notera vindruvorna! - innan det var dags att ta tåget tillbaka till Florens.

Lördagspromenad

På lördagen gav jag mig ut på en lång promenad runt staden. Började med en glass på La Carraia och gick sedan vidare till Bardiniträdgården där jag strosade runt och njöt av solen.

Fortsatte därefter mot Piazza Michelangelo, vilket visade sig vara betydligt längre än jag trott. Följde en smal serpentinväg upp i bergen, och insåg att jag måste ha hamnat i ett av de flottaste områdena i Florens. Husen såg ut som små herrgårdar med parkliknande tomter och entréer med kameraövervakning.

På vägen ligger också kyrkan San Leonardo där ett träd kastade sin skugga över fasaden på det mest allegoriska sätt. Efter en och en halv timme i stadens utkanter kom jag till slut fram till San Miniato al monte som ligger precis ovanför Piazza Michelangelo. Framför kyrkan stod ett nygift par i solnegången. Utsikten över Florens var strålande.

En eftermiddag i Fiesole

Efter skolan igår tog jag bussen till Fiesole. Det är en liten by som ligger i bergen precis ovanför Florens och det tar tjugo minuter att åka dit. I Fiesole finns det tre små kyrkor, ett torg och några restauranger i de vindlande gränderna. Man kan även se ruinerna av ett etruskiskt tempel och en romersk amfiteater. Vid utsiktspunkten högst upp i byn ligger hela Florens för ens fötter och man kan sitta länge och njuta av lugnet långt från stadskärnan.

Il barbiere

I onsdags gick jag till en barberare för att klippa mig. Hittade en liten salong med två stolar som drivs av en äldre herre. Han sade att klippa, det är precis som att skulptera en staty, att en riktigt duktig frisör är som Michelangelo. Han förkastade nymodigheter såsom rakapparater och arbetade endast med sax och rakkniv. Han pratade oavbrutet och verkade inte bry sig om jag förstod eller ej. Men riktigt bra blev det i alla fall!

Gelateria La Carraia

I Florens är det aldrig långt mellan glassbarerna - ibland ligger tre, fyra stycken på rad. Kvaliteten är varierande men generellt hög och en kula glass kan kosta allt från en till tre euro. En glassbar som står ut i mängden är Gelateria La Carraia som ligger vid Ponte Santa Trinita i Oltrarno. Hemgjord glass, runt tjugo smaker, tre kulor i en bägare för 2,50€. Bäst hittils!

Pokerkväll

I måndags tog vi steget upp till nästa nivå i skolan, nu ska vi lära oss imperfekt. Jag kokade soppa med linser, potatis och lök till middag för att råda bot på den förkylning som drabbat alla i huset. På kvällen kom två killar från vår klass över för en liten pokerturnering.

Från vänster: Viktor, Jonas, Andy från Schweiz, David från Tyskland, Max och Joakim. Alla satsade två euro var. Tre timmar senare var det bara jag och Andy kvar. Nedan syns den lycklige vinnaren ikassera förstapriset på 8 euro, som tvåa fick jag 4 euro.

Afternoon tea all'Italiana

Darjeelingte, fyra söta små kakor, fruktsallad - 7€.

Mal di gola

I fredags hade vi vårt första prov och alla i klassen var nervösa, men snart lättade då det visade sig vara ganska enkelt. Det gällde att kunna presentera sig, sätta in rätt verb i olika meningar samt en läsförståelseövning där man skulle svara om olika påståenden var sanna eller falska. Jag fick 90/100 poäng - fjärde bäst i klassen - vilket känns helt okej. En kille från Tyskland fick full pott men han har också läst latin i sex år.
På kvällen var vi några stycken som gick tillbaka till Al Tranvai för att fira av Marta, den polska tjejen, som åkte hem dagen därpå. Under fredagen blev vädret snabbt sämre och temperaturen sjönk från trettio grader till strax under tjugo på bara några timmar. Först började det åska och blixtra, sedan regna vilket till en början kändes svalkande efter den varma veckan som var, men regnet övergick i en osannolik hagelstorm och det dåliga vädret höll i sig hela helgen. Mina planer på utflykter till Fiesole och Siena fick därför ändras.
I lördags gick jag och Joakim (från Helsingborg) till en irländsk pub för att se engelsk fotboll. I söndags hade alla utom vi svenskar och en engelsk tjej flyttat från lägenheten och vi passade på att storstäda, vilket hade börjat kännas som ett akut behov. Nu skiner varenda vrå i huset som aldrig förr och det känns också mer som vårt eget hem. Vi kan också sätta upp en del rutiner innan nya hyresgäster anländer till helgen. Tyvärr har den hastiga väderomställningen gjort oss alla förkylda och trötta. Io ha mal di gola - Jag har ont i halsen och tänker besöka en pasticceria i närheten av vårt hus som serverar afternoon tea. Hoppas att solen skiner över Toscana snart igen.

Piazza Michelangelo

Klicka på bilden för att se en större version

Måndag kväll korsade jag floden och klättrade de många trappstegen upp till Piazza Michelangelo där man har en fantastisk utsikt över hela Florens och landskapet runtomkring. Efter att ha njutit av solens sista gyllene strålar gick jag vilse i gränderna i Oltrarno, som stadsdelen på andra sidan floden heter. Förr i världen ansågs det mindre fint att bo där, tills Medicifamiljen köpte upp ett stort område och byggde Palazzo Pitti. Idag är Oltrarno en grönskande lugn oas och det är främst där florentinarna väljer att bosätta sig. Vid niotiden hittade jag en liten trattoria som såg spännande ut där jag åt middag. Al Tranvai är en urtypisk italiensk restaurang där menyn står handskriven på ett papper på väggen, endast på italienska. Kocken är en storväxt munter karl som är mycket angelägen om att hans gäster är nöjda och sjunger när han står i köket. Maten var den bästa jag ätit sedan jag kom hit, och med en nota för en trerättersmiddag på 16€ inklusive vin och kuvertavgift är detta ett riktigt smultronställe.

Utflykt till Viareggio

I söndags lämnade vi stadens larm för en slö dag på stranden i Viareggio. Resan dit tar en och en halv timme med tåg. Tågen som går från stadens stora knutpunkt Stazione Santa Maria Novella är moderna och avgår alltid, överraskande nog, exakt enligt tidtabellen.
Viareggio är en lyxig badort på västkusten och hela strandremsan ägs av olika hotel och man måste betala för att få vistas där. Vi var fyra stycken som delade på två solstolar och ett parasoll för 15€. Vädret var växlande och olyckligtvis gick solen i moln just som vi kom fram till stranden, men där fanns i alla fall gott om plats. Lite blåsigt och höga vågor, havet varmt och mycket salt.

Santa Maria del Fiore

Varje morgon klockan sex vaknar staden till ljudet av klockorna som ringer i Santa Maria del Fiore, domkyrkan i Florens. Klockorna slår sedan varje kvart fram till lunch, och sedan igen på kvällen från klockan fem. Duomen kan liknas vid en val som flutit i land på en strand full av spigg, den väldiga kupolen och höga kampanilen är en otroligt imponerande syn och ståendes på piazzan framför kyrkportarna är det inte svårt att föreställa sig en hel värld av religiösa mysterier där inne. Kyrkan är stadens hjärta och här passerar jag flera gånger om dagen.

Ankomst till Florens

Lägenheten där jag bor ligger högst upp på Via Borgo San Lorenzo 1, en gata precis i ena hörnet av Piazza del Duomo. Köket är stort och fungerar som allrum, mitt rum är inte stort men har utsikt mot en lugn bakgård och jag slipper därför störas av den livliga trafiken utanför. Vi var fem stycken som flyttade in samma dag, alla från Sverige. Viktor, Max och Jonas (21, 20 och 21 år) är barndomsvänner från Trollhättan, Joakim (23 år) är från Helsingborg. I lägenheten bor sedan tidigare två livliga killar från Mexico City, en tjej från Istanbul, en från London och en från Polen. De stannar olika länge, från en till fyra veckor. Joakim åker hem till jul, Viktor, Max och Jonas stannar till slutet av mars.


Vi har fem minuters promenad till skolan som ligger på Via Maurizio Buffalini. Från klockan nio till kvart i elva har vi grammatikövningar med Francesca, sedan en halvtimmes rast, därefter talövingar med Anna mellan kvart över elva och ett. På rasten går alla elever till en bar på hörnet där en macka med tomat och mozzarella, en cappuccino och en halvflaska vatten kostar 4€.
I klassen är vi elva stycken; svenskarna från min lägenhet, en kille från Tyskland, en från Schwiez, en från Palestina, en tjej från USA, en från Tyskland och ytterligare en från Sverige. Redan första dagen fick vi börja böja verb och konversera. Till en början var det mycket svårt men nu efter en vecka kan vi hålla igång en enkel konversation med lärarinnan och göra beställningar på en restaurang. Det är en klar fördel att jag läst franska innan eftersom strukturen i språken är likartad, men italienska verkar mycket mer logiskt.
Ett kvarter från skolan ligger ett stort fint bibliotek - Biblioteca delle Oblate - där jag har tillgång till internet tre timmar om dagen via ett trådlöst nätverk. De har även många italienska filmklassiker och otaliga konstböcker som kommer bli min räddning under regniga dagar. De känns dock långt borta nu, termometern visar trettio grader och luftfuktigheten är hög, mitt på dagen är det som i en bastu. Då är det skönt att sitta i det svala biblioteket eller under pelarvalven på den stora bakgården.

En ny värld

Klockan 07.20 söndagen 31 augusti 2008 lyfte Sterling flight #785 med destination Florens från Arlanda. Tre timmar senare steg jag in i en ny värld. Denna värld heter Italien och är mitt hem de kommande nio månaderna. Den här bloggen berättar om mina äventyr och upplevelser fram till 30 maj 2009.