Söndag i Siena

Klicka för att se bilden ovan förstorad!

På söndagen tog jag tåget till Siena. Resan tar bara nittio minuter men känns som två hundra år. Florens är renässansens huvudstad, Siena hade sin storhetsperiod under medeltiden. Då låg de två städerna i ständig konflikt, ända till pesten drabbade Siena, halverade befolkningen och utvecklingen stannade av. Dagens resenärer finner i Siena en plats som frusit fast i tiden. Medeltidens invånare måste dock ha tyckt staden ett under av modernitet - stadshuset hade på den tiden det näst högsta tornet i Italien (102m) och domkyrkan, en av de mest praktfulla i landet, är något så ovanligt som en höggotisk byggnad söder om alperna. Planer fanns på att bygga ut kyrkan och hade de förverkligats skulle den blivit kristenhetens största. Den svartvita-randiga marmorfasaden är en fascinerande syn och jag hade turen att kunna komma i september, det är bara nu och i oktober som de fantastiska marmorinläggningarna i golvet är avtäckta. I Siena är den heliga jungfrun fortfarande alltid en förnäm kvinna som i Duccios målningar med secener ur Kristi liv lutar sig mot en värld av guld, drömmandes om Konstantinopel och Byzantium. Så provocerande den samtida utvecklingen i Florens, bara tio mil bort, måste ha tett sig för den sienesiska aristokratin. Samtidigt som de nya antikiserande palatsen reste sig mot skyn tog bildkonstnärerna ner konsten på jorden. Giottos florentinska madonnor är kvinnor av folket - fattiga, hjälplösa, lämnade åt sina öden.

Åt lunch på Piazza del campo, stadens stora storg; Tjock toscansk bönsoppa och ett glas chianti följt av den utsökta sienska delikatessen panforte och kaffe. Köpte också lite frukt i en delikatessbutik - notera vindruvorna! - innan det var dags att ta tåget tillbaka till Florens.