Com-on!

Dag två bjöd på det bästa tänkbara vädret med strålande sol och runt 25 grader. Efter dagens första espresso som sveptes på en bar på väg in mot stan bestämde vi oss för att ta tåget upp till Comosjön. Resan tar lite drygt en timme och Como är en pittoresk liten stad som gör reklam för sig med den käcka sloganen "Com-on!". Vi åt varsin glass och drack ännu en kopp kaffe innan vi kastade loss. Bilderna går att förstora!




Vi satte kurs mot byn Torno som ligger en halvtimmes båtfärd från Como. Nere i hamnen låg en bar där vi åt goda mackor, läste tidningen och relaxade i solen. Just där och just då kändes livet som bäst, det fanns inget som fattades oss och för en stund kunde vi glömma allt annat i världen. Efteråt strosade vi en stund i stadens gränder som slingrade sig upp och ner i det kuperade landskapet. Bilden ovan och bild fyra nedan har jag lånat från Antons flickrsida.







Till slut blev det dags att ta tåget tillbaka mot Milano. Solen gick ner efter ännu en vacker dag. En sak visste vi säkert: Comosjön är ett ställe att återvända till.




På kvällen slog vi på stort och gick till en fin restaurang som hette Nabucco efter Verdis opera. Den trevlige kyparen bjöd på prosecco (den italienska motsvarigheten till champagne), till förrätt delade vi en sallad med en buffelmozzarella som inte var av denna värld, därpå följde en krämig risotto och den bästa tiramisún hittills. En flaska vitt till det och limoncello som avslutning. Sedan svävade vi vidare i Milanonatten, en halv meter ovanför marken. Fortsättning följer...

Möte i Milano

Onsdagen efter pappa och Ailas besök tog jag kvällståget upp till Milano för att tillbringa några dagar tillsammans med Anton. Vi checkade in på ett litet hotell strax utanför centrum där vi fick ett trevligt dubbelrum med fönster åt gården. Hotellägarinnan bjöd på kontinental frukost. Bilderna går att förstora!




Stärkta av Illyskaffe och chokladcroissanter promenerade vi in mot stan, första stoppet var Duomen. Planen var egentligen att klättra upp på taket där man ska kunna se ända till Schweiz, men vädret var mulet och vi bestämde istället att bege oss, som Anton så fint uttryckte det, "från en katedral till en annan". Vi tog spårvagn 16 till San Siro, stadens fotbollsstadium.








Efter vi gått en rundvandring och besökt fotbollsmuseet, där bland annat diverse Gre-No-Li-klenoder kunde skådas, tog vi spårvagnen tillbaka. Vi satt i en park och läste tidningar och hittade ett torg tillägnat Maria Callas.




I skymningen åkte vi hem, bytte om och hittade en pub där vi åt middag. Natten sänkte sig över Milanos förorter och vi gav oss iväg för att söka nya äventyr. Fortsättning följer...

Finskt finbesök

För två helger sedan kom pappa och Aila ner och hälsade på. Våra dagar tillsammans ägnades åt att prova regionens viner, äta mycket god mat, studera konsten och diskutera det bekymmerslösa italienska levnadssättet.
Klicka för att se bilderna förstorade!


På Palazzo Antinori drack vi det bästa vinet. Morgonen därpå gick vi till marknaden och handlade mat som vi sedan picknickade i Fiesole som var vårt utflyktsmål. Söta meloner och päron, prosciuto, parmesanost, oliver, kronärtskockor, gorgonzola och varsin liten flaska vin avnjöts i skuggan under träden i en park.






Sista dagen tillbringades i Uffiziernas korridorer där Caravaggio, Boticelli, Tizian och Artemisia Gentilleschi hörde till favoriterna. Vi drack varsin drink på takterrassen och avslutade med middag på restaurangen "Il tacco di Bacco" - "Bacchus beröring" - bakom museet. Vi fick oväntat sällskap av en hel skola med kockelever, och en karismatisk man spelade Mozart på glasen, stämde upp i nationalsången i operatappning och avslutade med ett stycke Verdi till allas stora förtjusning. Men som alltid när man har som roligast kändes det som tiden flög förbi och det blev dags att säga adjö för den här gången. Hoppas på ett återbesök i vår!

Konstvetarporr

Vägen till förståelse för konsten är lång, och för den som vill förstå renässansen är Giorgio Vasaris bok "The Lives of the Most Excellent Painters, Sculptors and Architects, Written by Giorgio Vasari, Painter and Architect of Arezzo, Revised and Extended by the Same, Along with Their Portraits and with the Addition of the 'Lives' of Living Artists and Those Who Died Between the Years 1550 and 1567", mer känd som "The Lives of the Artists" ett absolut måste. Vasari var, som titeln antyder, en målare och arkitekt från Arezzo som tjänstgjorde som Michelangelos lärljunge. I Florens blev han god vän med familjen Medici och fick i uppdrag att rita Uffizierna (Florens motsvarighet till Louvren) samt bygga om kyrkorna Santa Maria Novella och Santa Croce, och han grundade även Florens designakademi. "The Lives of the Artists" beskriver inte bara de samtida konstnärernas verk och uppdrag utan är också en insikt i deras privata liv och är än idag en viktig källa. Med boken i hand och kortet "Amici degli Uffizi", som ger obegränsat tillträde utan kötid till praktiskt taget alla stans konstmuseer, har jag nyckeln till renässansen!

I Boboliträdgården

Boboliträdgården bakom Palazzo Pitti påminner om slottsträdgården i Versailles; skillnaden är att de franska barockstatyerna tycks lida förfärligt av hybris i sin ambition att demonstrera sin absoluta överlägsenhet, de klassiska italienska renässansfigurerna skildras som lata livsnjutare, helt nöjda med att bara luta sig tillbaka i solen och iaktta världens skönhet. Helt i min smak!



Två glada gossar förbereder en bacchanal


Solguden sprider sitt ljus över världen

Kul i kampanilen

Vädret just nu är det bästa tänkbara, runt 20 grader och strålande höstsol. Igår klättrade jag de nära 500 branta stegen upp i Giottos kampanil för att beundra utsikten över stan. Därifrån kunde man se ända bort till Boboliträdgården som var mitt nästa mål för dagen.

Ibra kadabra

Zlatans spektakulära klackmål mot Bologna i helgen blev förstasida och ett helt uppslag i La Gazzetta dello Sport. Kommer ihåg hur tidningarna i Sverige för några år sedan gjorde sig lustiga över hans ambition att bli bäst i världen - i Italien är han idag "Il migliore" - den bäste, en av de fem främsta fixstjärnorna i Serie A. Gazzettan skriver:

"Capolavoro a San Siro: la griffe é di Zlatan Ibrahimovic, figlio della strada piú povera, poi re del ghetto di Malmoe, oggi raffinato artista del pallone."

"Mästerverk på San Siro: det är Zlatan Ibrahimovic kännetecken, den fattiga gatans son som blev kung över Malmös ghetto, idag en förädlad bolltrollare."

Framsteg

För två helger sedan kändes grammatiken hopplös och jag undrade hur jag någonsin skulle kunna föra en konversation på italienska utan lexikon men nu känns det plötsligt som att jag kan en hel del! Dels tror jag att klassbytet gjorde gott, dels tror jag att det ständiga repeterandet börjar ge resultat. Nu har vi gått igenom grunderna för presens, imperfekt och futurum, och har börjat öva på att prata utan att använda våra anteckningar och lexikon. Framför allt kan jag se min utveckling när jag ser de nya eleverna kämpa uppgivet med något jag tycker känns självklart. Det känns inte längre omöjligt att fråga någon om vägen, be om hjälp i affären eller berätta för någon vad man gjorde i helgen. Framsteg!

En månad i Toscana

Det har redan gått en månad! Det känns som att tiden flyger iväg. Bäst hittils:
- Maten på Al Tranvai
- Kaffet (överallt)
- Vinprovningen
- Glassen från La Carraia
- Solen och ljuset
- Söndagen i Siena