Framsteg

För två helger sedan kändes grammatiken hopplös och jag undrade hur jag någonsin skulle kunna föra en konversation på italienska utan lexikon men nu känns det plötsligt som att jag kan en hel del! Dels tror jag att klassbytet gjorde gott, dels tror jag att det ständiga repeterandet börjar ge resultat. Nu har vi gått igenom grunderna för presens, imperfekt och futurum, och har börjat öva på att prata utan att använda våra anteckningar och lexikon. Framför allt kan jag se min utveckling när jag ser de nya eleverna kämpa uppgivet med något jag tycker känns självklart. Det känns inte längre omöjligt att fråga någon om vägen, be om hjälp i affären eller berätta för någon vad man gjorde i helgen. Framsteg!