Bologna, città rossa

När jag vaknade i lördags strålade solen och himlen var blå. Jag bestämde mig för åka till Bologna över dagen. Men när tåget stannade på andra sidan Apenninerna var allt insvept i en grådisig dimma. Jag ägnade dagen åt att promenera runt och förstod snabbt varför Bologna kallas "den röda staden". Nästan allt går i en röd-brun färgskala från domkyrkans fasad till de tunga tegelhusen som dominerar stadsbilden och genom de långa arkaderna som sträcker längs gatorna. Passande nog är Bologna också ett av norditaliens starkaste vänsterfästen.

Jag klättrade upp i ett av de två lutande tornen där man har en magnifik utsikt. Men de sneda knarrande trätrapporna är inget för den knäsvage - mer än 400 steg och hundra meter över marken tänkte jag på scenen ur Alfred Hitchcocks "Vertigo" där Scottie (James Stewart) tvingar sig själv att överkomma sin höjdrädsla för att följa Madeline (Kim Novak) upp i ett klocktorn för att lösa ett mord. Trapporna på bilden nedan påminde mig om dem i filmen.



Bologna är också en utpräglad studentstad men med en helt annan atmosfär. Dit åker litteraturvetarna och sociologerna för att studera på europas äldsta universitet, medan Florens alltmer framstår som en fritidsgård för amerikanska utbytesstudenter som förbluffas över "typ alla gamla grejer i, liksom, europa". Jag har full förståelse för florentinarna som håller sig utanför den historiska stadskärnan och avundades lite Bolognastudenterna som utan besvär beblandade sig med lokalbefolkningen.



Emilia-Romagna-regionen, där Bologna är huvudstaden, är vida känd som en av italiens kulinariska höjdpunkter - vem har inte hört talas om pasta "Bolognese", Parmaskinka, parmesanost eller balsamvinäger från Modena? Det var med en oerhörd stolthet som de visade upp sina varor på marknaden (bilden nedan) och hur menyn presenterades på trattorian där jag åt middag. Kyparen var noga att poängtera att pastan var "handgjord på mjöl och ägg, Signore, endast mjöl och ägg!". Och visst, allt jag åt var fantastiskt gott. Tyckte bäst om Gnocchi med salvia och smör som i all sin enkelhet var en riktig smaksensation.