Förra söndagen gick jag på teater tillsammans med Patrick i min klass. Han kommer från Nordirland men vi pratar bara italienska. Vi brukar för det mesta diskutera film. Vi såg "La parola ai giurati" på Teatro Verdi, en italiensk version av Reginald Roses "12 angry men". Till en början var det svårt att hänga med och jag väntade mig de tre längsta teatertimmarna i mitt liv, men efter en stund började öronen vänja sig. Jag har nog aldrig varit så koncentrerad på teatern! Det hjälpte förstås att känna till historien innan. Det är ett kammarspel om tolv jurymän som stängs in i ett rum för att komma fram till ett beslut: ska de döma en sextonårig pojke till döden för mord eller kan han möjligtvis vara oskyldig? Till en början är 11 av jurymännen överens om pojkens skyldighet, röstar för avrättning och gör sig redo att ge sig av till viktigare saker; hem till familjen eller iväg på en baseballmatch. Men den siste jurymedlemmen är inte nöjd med åklagarens bevisning och lyckas sakta, en för en, övertyga de andra om att det finns en möjlighet att pojken är oskyldig...
Och vilken pjäs det var! Scenlösningen var oerhört intressant och med videoprojektioner och ljudeffekter växte världen utanför det slutna rummet där jurymännen satt inlåsta. Det var en av de bästa teaterupplevelserna på länge och det var väldigt roligt att känna att jag förstod så mycket!
Inlägg
1 kommentar:
Också en gammal filmklassiker: "12 edsvurna män" med Henry Fonda i rollen som den tolfte jurymedlemmen - hans paradroll. Starkt att höra och förstå den på italienska!
Skicka en kommentar