.jpg)
Det är lite drygt två veckor sedan jag var i Venedig nu och precis som när man nyss vaknat ur en dröm kan jag fortfarande se bilderna väldigt tydligt framför mig men allt har ett skimmer av overklighet. Jag tänker att Venedig är världens största teaterscen där alla deltar i regin av en tusenårig dröm om den perfekta staden. Min pjäs har en fond av Palladiokyrkor och Tintorettomålningar. Jag tycker om den breda venetianska dialekten som ekar i gränderna - r:en låter som halvt svalda l. Jag kan höra vattnet som kluckar och båtarnas signaler i skymningen, känner den speciella doften som finns överallt som är söt, salt och sur på samma gång och jag har sjögång i benen. Det är en känsla som väcker minnen om barndomssomrar på seglats i skärgården, om livet när allt var lite enklare. Allting har en intensivt turkosblå ton. Jag tror att det är så man ska se Venedig - som en fantasiföreställning som spelar för fulla hus varenda kväll.
Inlägg
2 kommentarer:
Poetiskt och lyriskt i skön förening! Ytterligare kommentarer överflödiga.
Hallå brorsan!
Ger mig in för att lämna en kommentar för första gången! Din fantastiska reseskildring är helt oemotståndlig - jag bara längtar efter att få bli en del av denna teaterföreställning!
Det är jättekul att få ta del av dina upplevelser på det här sättet, tyvärr har jag hittills inte hunnit med det så mycket som jag har velat. Försöker bättra mig från och med nu!
/Jocke
Skicka en kommentar