Förra söndagen åkte jag till Pisa. Många hade sagt att det skulle vara tråkigt och fult, men jag tyckte det var riktigt charmigt. Särskilt området kring Campo dei Miracoli, torget där duomen ligger, som är värdig kandidat till titeln som Italiens vackraste. Inuti kyrkan tyckte jag mig också uppleva en andlighet som många andra kyrkor saknar. Allt var väldigt proportionerligt och harmoniskt, helt enligt den romanska traditionen. Och tornet lutade mer än vad som borde vara möjligt!
Rabatterna blomstrade ännu, andra helgen i november. Floden Arno binder samman Florens med Pisa och fortsätter sedan ut i havet. Tidigare var Pisa en stor sjömakt men efter att flodens utlopp slammat igen stannade utvecklingen av.
Tillbaka i Florens åt jag middag på Trattoria Marione, en ny favorit som serverar toscansk "casalinga" (husmanskost) nära stationen.
Inlägg
1 kommentar:
Pisas öde är lärorikt! Om man inte har koll på vad som händer i omvärlden, och i verkligheten, och anpassar sig till det - till exempel ser till att transportlederna inte slammar igen - så kan en stor framgång lätt vända till motgång och stagnation. Att nu bara vara känd för ett felbyggt torn som lutar mer än vad som borde vara möjligt kan ju inte vara så kul - även om det tydligen lockar många turister.
Skicka en kommentar