Tre timmar i Indien

Just nu pågår den indiska filmfestivalen "River to river" på Odeonteatern, som är en av de finaste biografer jag besökt! Akustiken är nästintill perfekt också.


Såg filmen "Shree 420" av och med Raj Kapoor från 1955. Raj Kapoor är en av indiens största filmstjärnor och har haft huvudrollen i fler än 60 filmer under sin karriär som sträcker sig över 50 år.


"Shree 420" handlar om den Chaplinliknande lantisen Raj som flyttar till Bombay för att söka sin lycka. Fattig men välutbildad söker han jobb men stan är full av arbetslösa och hemlösa. För att överleva tvingas Raj pantsätta en medalj han fått för hedervärdigt uppträdande men rånas av ficktjuvar. Han blir snart en bland de andra hemlösa men den hårda verkligheten till trots lyckas han behålla sitt muntra humör och försöker se positivt på världen. En dag träffar han lärarinnan Vidya som han genast blir förälskad i. Stora delar av filmens handling illustreras i sång- och dansnummer och i indisk film är musiken ofta lika viktig som dialogen. Nedan filmens första nummer: Raj på väg till Bombay (med engelsk översättning!).



Efter en tid i staden lyckas Raj få jobb på ett tvätteri och han och Vidya drömmer om att kunna gifta sig. En dag när han leverar tvätt till en förmögen kvinna får Raj en chans att visa sin färdighet i kortspel. Kvinnan övertalar honom att följa med till ett casino där han spelar till sig en stor summa pengar och han erbjuds en möjlighet att lämna sitt fattiga liv bakom sig och börja jobba för rikingarna - som korthaj och lurendrejare. Men Vidya är inte imponerad och Raj tvingas välja mellan kärlek och pengar. Nedan ett nummer med Raj på casinot.



Men lika snabbt som han blir rik ångrar Raj sig. Han har allt man kan önska av materiella tillgångar men lever i en glädjelös girig tillvaro. Han saknar den fattiga flickan han höll så kär och bestämmer sig för att bedra bedragarna och bygga hus till stadens hemlösa för deras pengar! På så sätt hoppas han inte bara kunna få sin heder (som han pantsatt) tillbaka, utan även Vidyas hjärta...

Sällan har jag sett en så välgjord film! Förstklassigt skådespeleri, fantastisk musik av Shankar Jaikishan och fantasifull regi. Samtidigt lyckas det moraliska budskapet förmedlas på ett oerhört varmt och rörande sätt. Lämnade biografen mycket upprymd. Det var 168 minuter oemotståndlig underhållning och nu ser jag fram emot nästa film, "Bobby", som visas på torsdag!