I det Toscanska köket: en kulinarisk upptäcktsresa

Hemlagad Spaghetti alla Carbonara.
Pappa kom på besök några dagar och vi ägnade oss åt långa diskussioner om livet och konsten, men också framför allt åt att prova det bästa ur det Toscanska köket. Dessutom hann vi med en konstrundvandring i några av stadens kyrkor, tittade på fotboll på lokal (Reggina 1 - 1 Fiorentina) och gjorde en dagsutflykt till Siena.


Frukost på Coronas Café - cappuccino och en schiacciata.

Storlunch på Marios, en av de populäraste trattoriorna i Florens. Det är ett ganska litet ställe där man får tränga ihop sig och dela borden med andra, på så vis är det mycket en social institution också. Maten är typisk casalinga, det vill säga husmanskost. Ribollita (toscansk bönsoppa) eller friterade zucchiniblommor utgör förrätten, och till huvudrätt serveras kyckling, kanin och Bistecca alla Fiorentina (kilovis), vilken sägs vara den bästa i stan. Efterrätten är mandelskorpor med Vin Santo, ett typiskt toscanskt dessertvin som påminner lite om sherry.



På vinbaren framför Palazzo Pitti drack vi, enligt mig, det bästa vinet. Många ställen tenderade att rekommendera klassiska, enkla viner till mig och de med en rikare smak till pappa men här gjorde de tvärtom. Jag fick ett glas sangiovese med undertoner av svarta vinbär och violer.


På Cantinetta Verrazzano. En cantinetta är ett avsmakningsställe för viner och många kända vintillverkare har sin egen. Verrazzano-vinerna är klassiska Chiantiblandningar. Till vinet delade vi en delikatessbricka med holländska ostar, en spännande paprikamarmelad, lufttorkad skinka och vildsvinssalami. Servitören, som hade världens STÖRSTA självförtroende, bjöd på kvällens underhållning. Hans standardknep var att fråga de amerikanska turisterna just som de tömt sitt tredje glas á 8€: "Was that just awful because you look absolutely disgusted? No? Well of course not, you see I know exactly what I'm doing because I have been serving wine for 18 years" varpå han berättade hur och var alla vinerna var tillverkade uppblandat med alla möjliga rövarhistorier på flytande engelska, franska, tyska och naturligtvis italienska.


Det blev också ett besök på favoritstället Cantinetta Antinori. Familjen Antinori har producerat vin sedan 1300-talet och deras ättlingar bor fortfarande i palatset på Via Tornabuoni som de köpte 1506 för 4000 floriner. Cantinettan ligger i palatsets bottenvåning där man också kan se modeller av familjens olika vingårdar runt om i Italien.


På L'Osteria i Siena hade de den godaste Ribollitan hittills.

Fika på Nanninis i Siena där vi åt den Sienesiska specialiteten Panforte, en seg frukt- och nötkaka. Det sägs att en riktig Panforte ska innehålla 17 olika ingredienser, lika många som stadens kvarter. Enligt dokument från 1200-talet användes också kakan som delbetalning av kyrkoskatten som skulle erläggas, händelsevis nog, den sjunde februari varje år (min födelsedag!). Det var också den färdkost korsriddarna fick med sig från Siena som var en viktig utpost på vägen till det heliga landet.