Så kom till slut den riktiga hösten även till Italien de sista dagarna i oktober. Medan vi var på utflykt till Fiesole hopade sig molnen borta vid horisonten. Vi bjöds på ett skådespel av ljus och mörker innan regnet kom, just som vi satt oss på bussen för att åka tillbaka ner till Florens. Sista kvällen åts avskedsmiddag på Al Tranvai som alltid är lika uppskattat. En knapp vecka tillsammans var till ända och det blev dags att ta farväl. Men julen är bara sex veckor bort och jag ser fram emot kära återseenden då.
Inlägg
4 kommentarer:
Dramatiska bilder - med nästan religiöst skimmer! Vem är mannen med boken - och vad läser han?
Du blir varmt välkommen hem!
far: Okänd man, okänd bok. Något förslag, vem/vad?
Kanske signor Francesco som läser Petrarca, Canzoniere, nr 10: Gloriosa columna in cui s'appoggia/nostra speranza e'l gran nome latino,/ch'anchor non torse del vero camino/l'ira di Giove per ventosa pioggia,/qui non palazzi, non theatro o loggia,/ma'n lor vece un abete, un faggio, un pino,/tra l'erba berde e'l bel monte vicino,/onde si scende poetando et poggia,/leva di terra al ciel nostr'intellecto;/e'l rosigniuol che dolcemente all'ombra/tutte le notti si lamenta et piagne,/d'amorosi penseri el cor ne'ngombra:/ma tanto ben sol tronchi, et fai imperfecto,/tu che da noi, signor mio, ti scompagne.
Jag kan tillhandahålla en översättning till svenska men det ska väl inte behövas? Petrarca är berömd för sin kärlek till Laura; och egentligen var det berget Mont Ventoux i närheten av Avignon (1.912 meter högt) som han är känd för att ha bestigit år 1336, inte någon italiensk höjd; men man kan ju låtsas...
Donnie Darko bilder!
Skicka en kommentar